< Ecclésiaste 10 >

1 Des mouches mortes font exhaler une odeur fétide à l'huile du parfumeur; un peu de folie a la prépondérance sur la sagesse et l'honneur.
Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
2 La raison du sage est à sa droite; la raison du fou est à sa gauche.
Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
3 Quelle que soit la voie que suive le fou, il manque de sens, et il dit à chacun qu'il est un fou.
Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
4 Si la colère du souverain s'élève contre toi, ne cède pas la place, car le calme fait céder de grands péchés.
Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
5 Il est un mal que j'ai vu sous le soleil, par l'effet d'une méprise qui procède du prince:
Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
6 la folie est placée en très haut lieu, et des riches sont assis en lieu bas.
att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
7 J'ai vu des esclaves montés sur des chevaux, et des princes marchant à pied comme des esclaves. –
Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
8 Celui qui creuse une fosse, y tombera; et celui qui fait une brèche à un mur, sera mordu par un serpent.
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
9 Celui qui remue des pierres, s'y fera mal, et celui qui fend du bois, se risque;
Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
10 si le fer est émoussé, et qu'il n'en affile pas le tranchant, il lui faudra un effort plus grand; mais la sagesse a l'avantage de donner l'adresse.
Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
11 Si le serpent mord quand il n'est pas enchanté, l'enchanteur ne sert à rien. –
Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
12 Les discours de la bouche du sage ont la grâce; mais le fou est la victime de ses propres lèvres;
Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
13 le début des paroles de sa bouche est folie, et la fin de son discours est un délire malfaisant.
Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
14 Et le fou prodigue les paroles; [cependant] l'homme ignore l'avenir, et qui lui découvre ce qui aura lieu après lui?
Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
15 Le travail du fou le fatigue, car il ne sait pas trouver le chemin de la ville. –
Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
16 Malheur à toi, pays, qui as pour roi un enfant, et dont les princes se mettent à table dès le matin!
Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
17 Bonheur à toi, pays, qui as pour roi un fils de noble race, et dont les princes se mettent à table en temps convenable, pour se restaurer, et non pour boire!
Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
18 Quand il y a paresse, la charpente se disloque; et, quand les mains sont lâches, le logis a des voies d'eau. –
Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
19 On apprête un festin pour se réjouir, et le vin égaie les vivants; et l'argent répond à tout. –
Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
20 Même dans ta pensée ne maudis pas le roi; et au fond de la chambre où tu couches, ne maudis pas le riche! Car l'oiseau du ciel emportera tes propos, et le volatile ailé publiera tes discours.
Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.

< Ecclésiaste 10 >