2 Samuel 22
1 Et David adressa à l'Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l'Éternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 et il dit: Éternel, mon rocher, mon asile et mon libérateur,
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 ô Dieu, mon rocher, où je vais m'abriter! mon bouclier, corne de mon salut, mon boulevard et mon refuge, mon Sauveur, de la violence tu me sauves!
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Loué soit l'Éternel, me suis-je écrié, et de mes ennemis j'ai été délivré.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 Car les vagues de la mort m'enserraient, et les torrents de l'adversité m'épouvantaient,
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Dans mon angoisse j'invoquai l'Éternel et à mon Dieu j'adressai mon appel, et de son palais Il entendit ma voix, et mes cris [vinrent] à ses oreilles.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Alors la terre oscilla et trembla, les fondements des Cieux s'ébranlèrent et tremblèrent, parce qu'il était courroucé.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Une fumée sortit de ses narines, et de sa bouche, un feu dévorant, et Il fit jaillir des charbons ardents,
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 et Il inclina le Ciel et Il descendit, et l'obscurité était sous ses pieds.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Et Il était monté sur le Chérubin et volait Et Il se montra sur les ailes du vent,
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 et autour de Lui Il fit sa tente des ténèbres, des amas d'eau et des sombres nuées.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 De la splendeur qui le précède, jaillirent les charbons ardents.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 L'Éternel tonna du ciel et le Très-Haut émit sa voix,
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 et Il lança ses flèches et Il les dissipa, la foudre, et Il les défit.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Et l'on vit paraître les vallées de la mer, et les fondements du monde furent mis à nu au grondement de l'Éternel, au souffle du vent de ses narines.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 Il tendit [sa main] d'en haut et me prit et Il me retira des grandes eaux.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Il me sauva de mes puissants ennemis, de mes adversaires qui l'emportaient sur moi.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Ils m'attaquaient au jour du malheur, mais l'Éternel fut un soutien pour moi.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Il m'amena au large, Il me dégagea parce qu'il m'était propice.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 L'Éternel me traita selon ma justice, et me rendit selon la pureté de mes mains;
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 car je gardais les voies de l'Éternel, et n'étais point rebelle à mon Dieu.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Car j'avais toutes ses lois sous les yeux, et ne m'écartais pas de ses commandements;
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 j'étais sans reproche envers Lui, et je prenais garde de me rendre coupable.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Aussi l'Éternel me rendit selon ma justice, selon ma pureté dont Il était témoin.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 A celui qui t'aime, tu donnes ton amour, tu te montres juste pour l'homme juste,
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 tu es pur envers celui qui est pur, et tu trahis celui qui est perfide.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Et tu es en aide au peuple qui souffre, et tes yeux sont sur les superbes pour les humilier.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Oui, tu as été mon flambeau, Éternel, et l'Éternel éclaira mes ténèbres.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Avec toi j'affrontai des bataillons, et avec mon Dieu je franchis des murailles.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Les voies de Dieu ne sont point trompeuses, et la parole de l'Éternel est sans alliage. Il est un bouclier pour quiconque le réclame.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Car qui est-ce qui est Dieu hors l'Éternel? et qui est un rocher sinon notre Dieu,
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 ce Dieu qui fut ma forte citadelle et guida le juste dans Sa voie?
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Il assimila mes pieds à ceux de la biche, et Il m'établit sur mes hauteurs.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Il forma mes mains au combat, et mon bras sut bander l'arc d'airain.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Tu me donnas le bouclier de ton secours, et en m'exauçant tu m'agrandis.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Sous mes pieds tu donnas de l'espace à mes pas, et mes talons ne furent point vacillants.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Je poursuivis mes ennemis et les anéantis, et je ne revins pas qu'ils ne fussent détruits;
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 je les achevai, et les écrasai, et ils n'ont pu se relever, ils tombèrent sous mes pieds.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Tu me ceignis de force pour la bataille, et tu fis plier mes adversaires sous moi.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Tu me fis voir le dos de mes ennemis, et j'anéantis ceux qui me haïssaient.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Ils regardèrent autour d'eux; il n'y eut point de sauveur, vers l'Éternel, Il ne leur répondit pas.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Je les pulvérisai comme la poudre de la terre, comme la boue des rues les foulai, les broyai.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Tu me délivras des attaques de mon peuple, et me gardas pour chef des nations; des peuples à moi inconnus me sont asservis;
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 les enfants de l'étranger devinrent mes flatteurs; sur ma renommée ils se soumirent.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Les enfants de l'étranger sont en décadence, et quittent alarmés leurs châteaux.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 Vive l'Éternel! béni soit mon rocher! qu'il soit exalté le Dieu, mon rocher, mon sauveur,
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 le Dieu qui m'accorda la vengeance et m'assujettit les peuples,
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 qui me délivra de mes ennemis, m'éleva au-dessus de mes adversaires et me fit échapper à l'homme violent!
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Aussi je veux te chanter parmi les peuples, Éternel, et célébrer ton Nom,
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 ô toi, qui accordes un grand salut à ton Roi, et fais miséricorde à ton Oint, à David et à sa race éternellement.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
