Psaumes 88
1 Éternel, Dieu de ma délivrance, je crie jour et nuit devant toi.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Que ma prière parvienne en ta présence; incline ton oreille à mon cri.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Je suis compté parmi ceux qui descendent dans la fosse; je suis comme un homme sans vigueur,
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Gisant parmi les morts, tel que les blessés à mort, qui sont couchés dans le tombeau, dont tu ne te souviens plus, et qui sont séparés de ta main.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Tu m'as mis dans la fosse la plus basse, dans les lieux ténébreux, dans les abîmes.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Ta colère pèse sur moi, et tu m'accables de tous tes flots. (Sélah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Tu as éloigné de moi ceux que je connais; tu m'as rendu pour eux un objet d'horreur; je suis enfermé et je ne puis sortir.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mon œil se consume par l'affliction; je t'invoque, ô Éternel, tous les jours; j'étends mes mains vers toi.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Feras-tu quelque merveille pour les morts? Ou les trépassés se lèveront-ils pour te louer? (Sélah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Annoncera-t-on ta bonté dans le tombeau, et ta fidélité dans l'abîme?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Connaîtra-t-on tes merveilles dans les ténèbres, et ta justice dans la terre d'oubli?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Et moi, Éternel, je crie à toi; ma prière te prévient dès le matin.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Éternel, pourquoi rejettes-tu mon âme, et me caches-tu ta face?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Je suis affligé et comme expirant dès ma jeunesse; je suis chargé de tes terreurs, je suis éperdu.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Tes fureurs ont passé sur moi; tes épouvantes me tuent.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Elles m'environnent comme des eaux chaque jour; elles m'enveloppent toutes à la fois.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Tu as éloigné de moi amis et compagnons; ceux que je connais, ce sont les ténèbres.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
