Psaumes 62

1 Mon âme se repose en Dieu seul; c'est de lui que vient mon salut.

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Lui seul est mon rocher, ma délivrance, ma haute retraite; je ne serai pas beaucoup ébranlé.

Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 Jusques à quand vous jetterez-vous sur un homme, pour le détruire tous ensemble, comme un mur qui penche, comme une clôture ébranlée?

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

4 Ils ne font que consulter pour le faire tomber de son élévation; ils se plaisent au mensonge; de leur bouche ils bénissent, mais dans leur cœur ils maudissent. (Sélah)

Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

5 Mon âme, repose-toi sur Dieu seul, car mon attente est en lui.

De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

6 Lui seul est mon rocher, ma délivrance et ma haute retraite; je ne serai point ébranlé.

Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

7 En Dieu est mon salut et ma gloire; mon fort rocher, mon refuge est en Dieu.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

8 Peuples, confiez-vous en lui en tout temps; répandez votre cœur devant lui; Dieu est notre retraite. (Sélah)

Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 Les petits ne sont que néant; les grands ne sont que mensonge; placés dans la balance, ils seraient tous ensemble plus légers que le néant même.

Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

10 Ne vous confiez pas dans la violence, et ne soyez pas séduits par la rapine; si les richesses abondent, n'y mettez pas votre cœur.

Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

11 Dieu a parlé une fois, et je l'ai entendu deux fois: c'est que la force appartient à Dieu.

Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

12 A toi aussi, Seigneur, la miséricorde! Oui, tu rendras à chacun selon son œuvre.

En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.