< Psaumes 60 >

1 Lorsqu'il fit la guerre avec les Syriens de Mésopotamie et avec les Syriens de Tsoba, et que Joab revint et défit douze mille Édomites dans la vallée du Sel. O Dieu, tu nous as rejetés, tu nous as dispersés, tu t'es irrité; rétablis-nous!
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
2 Tu as fait trembler la terre, tu l'as déchirée; répare ses brèches, car elle est ébranlée.
Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
3 Tu as fait voir à ton peuple des choses dures; tu nous as abreuvés d'un vin d'étourdissement.
Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
4 Mais tu as donné à ceux qui te craignent un étendard
Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
5 Afin que tes bien-aimés soient délivrés; sauve-nous par ta droite, et nous exauce!
På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
6 Dieu a parlé dans son sanctuaire; je me réjouirai; je partagerai Sichem, et je mesurerai la vallée de Succoth:
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
7 Galaad est à moi; à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête; Juda mon législateur;
Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
8 Moab est le bassin où je me lave; je jette mon soulier sur Édom; terre des Philistins, pousse des acclamations à mon honneur!
Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
9 Qui me conduira vers la ville forte? Qui me mènera jusqu'en Édom?
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
10 N'est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous avais rejetés, qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?
Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
11 Donne-nous du secours pour sortir de détresse; car
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
12 En Dieu nous combattrons avec vaillance, et c'est lui qui foulera nos adversaires.
Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

< Psaumes 60 >