< Psaumes 55 >
1 O Dieu, prête l'oreille à ma prière, et ne te cache pas loin de ma supplication!
En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
2 Écoute-moi et réponds-moi; je m'agite dans ma plainte, et je gémis,
Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
3 A la voix de l'ennemi, devant l'oppression du méchant; car ils font tomber sur moi le malheur, et me poursuivent avec furie.
Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
4 Mon cœur frémit au-dedans de moi, et des frayeurs mortelles sont tombées sur moi.
Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
5 La crainte et le tremblement viennent sur moi; l'effroi m'enveloppe.
Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
6 Et j'ai dit: Oh! qui me donnera les ailes de la colombe? Je m'envolerais, et j'irais me poser ailleurs.
Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
7 Voilà, je m'enfuirais bien loin, je me tiendrais au désert. (Sélah)
Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
8 Je me hâterais de m'échapper, loin du vent violent, loin de la tempête.
Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
9 Anéantis-les, Seigneur; confonds leurs langues; car je ne vois que violence et querelles dans la ville.
Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
10 Elles en font le tour, jour et nuit, sur ses murailles; la ruine et le tourment sont au milieu d'elle.
Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
11 La malice est au milieu d'elle; l'oppression et la fraude ne s'éloignent point de ses places.
Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
12 Car ce n'est pas un ennemi qui m'outrage, je pourrais le supporter; mon adversaire n'est pas celui qui me haïssait, je me cacherais loin de lui.
Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
13 Mais c'est toi, un homme traité comme mon égal, mon compagnon et mon ami!
Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
14 Nous prenions plaisir à nous entretenir ensemble, nous allions à la maison de Dieu avec la foule.
Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
15 Que la mort les surprenne! Qu'ils descendent vivants au Sépulcre! Car la malice est dans leurs demeures, dans leurs cœurs. (Sheol )
Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol )
16 Mais moi, je crierai à Dieu, et l'Éternel me sauvera.
Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
17 Le soir, et le matin, et à midi, je crierai et je gémirai, et il entendra ma voix.
Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
18 Il mettra mon âme en paix, la délivrant de la guerre qu'on lui fait, car j'ai affaire à beaucoup de gens.
Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
19 Dieu l'entendra, et il les humiliera, lui qui règne de tout temps (Sélah) parce qu'il n'y a point en eux de changement, et qu'ils ne craignent point Dieu.
Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
20 Chacun jette la main sur ceux qui vivaient en paix avec lui; il viole son alliance.
Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
21 Les paroles de sa bouche sont plus douces que le beurre, mais la guerre est dans son cœur; ses paroles sont plus onctueuses que l'huile, mais ce sont des épées nues.
Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
22 Décharge-toi de ton fardeau sur l'Éternel, et il te soutiendra; il ne permettra jamais que le juste soit ébranlé.
Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
23 Toi, ô Dieu, tu les précipiteras au fond de la fosse; les hommes de sang et de fraude n'atteindront pas la moitié de leurs jours; mais moi, je me confie en toi.
Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.