< Psaumes 35 >
1 Psaume de David. Éternel, défends-moi contre mes adversaires; combats ceux qui me combattent!
En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
2 Prends l'écu et le bouclier, et lève-toi pour me secourir!
Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
3 Saisis la lance, barre le passage à ceux qui me poursuivent; dis à mon âme: Je suis ton salut.
Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
4 Qu'ils soient honteux et confus, ceux qui en veulent à ma vie; qu'ils reculent et qu'ils rougissent, ceux qui méditent mon malheur!
Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
5 Qu'ils soient comme la paille livrée au vent, et que l'ange de l'Éternel les chasse!
Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
6 Que leur chemin soit ténébreux et glissant, et que l'ange de l'Éternel les poursuive!
Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
7 Car sans cause ils m'ont tendu leur filet sur une fosse; sans cause ils l'ont creusée pour m'ôter la vie.
Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
8 Qu'une ruine imprévue l'atteigne! Qu'il soit pris au filet qu'il a caché! Qu'il y tombe et qu'il périsse!
Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
9 Et mon âme s'égaiera en l'Éternel, et se réjouira de sa délivrance.
Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
10 Tous mes os diront: Éternel, qui est semblable à toi, qui délivres l'affligé de celui qui est plus fort que lui, l'affligé et le pauvre de celui qui le dépouille?
All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
11 De faux témoins se lèvent; ils me demandent des choses dont je ne sais rien.
Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
12 Ils me rendent le mal pour le bien; mon âme est dans l'abandon.
De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
13 Mais moi, quand ils étaient malades, je me couvrais d'un sac, j'affligeais mon âme par le jeûne, et ma prière revenait sur mon sein.
Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
14 Je marchais lentement comme pour le deuil d'un ami, d'un frère; j'allais courbé tristement comme au deuil d'une mère.
Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
15 Mais quand j'ai chancelé, ils se sont rassemblés joyeux; ils se sont rassemblés, me frappant à mon insu, me déchirant sans cesse.
Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
16 Avec des impies, des bouffons de table, ils grincent les dents contre moi.
Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
17 Seigneur, jusques à quand le verras-tu? Délivre mon âme de leurs violences; arrache au lion mon unique bien!
Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
18 Je te célébrerai dans la grande assemblée; je te louerai au milieu d'un peuple nombreux.
Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
19 Que mes injustes ennemis ne se réjouissent point à mon sujet; que ceux qui me haïssent sans cause ne clignent pas l'œil!
Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
20 Car ils ne parlent point de paix, mais ils méditent des tromperies contre les gens paisibles du pays.
Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
21 Ils ont ouvert contre moi leur bouche, disant: Ah! ah! notre œil a vu!
Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22 Tu l'as vu, Éternel; ne te tais point!
Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23 Seigneur, ne sois pas loin de moi! Réveille-toi, lève-toi pour me faire droit, mon Dieu, mon Seigneur, pour défendre ma cause!
Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24 Juge-moi selon ta justice, Éternel mon Dieu, et qu'ils ne se réjouissent point de moi!
Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25 Qu'ils ne disent pas en leur cœur: Ah! notre âme est contente! Qu'ils ne disent pas: Nous l'avons englouti!
Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26 Qu'ils soient honteux et confus, tous ceux qui se réjouissent de mon mal! Qu'ils soient revêtus de honte et de confusion, ceux qui s'élèvent fièrement contre moi!
Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27 Que ceux qui prennent plaisir à ma justice chantent et se réjouissent! Et que sans cesse ils disent: Magnifié soit l'Éternel, qui se plaît à la prospérité de son serviteur!
Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
28 Alors ma langue racontera ta justice, et tous les jours elle dira tes louanges.
Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.