Psaumes 104
1 Mon âme, bénis l'Éternel! Éternel, mon Dieu, tu es merveilleusement grand; tu es revêtu de splendeur et de majesté.
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Il s'enveloppe de lumière comme d'un vêtement; il étend les cieux comme une tenture.
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 Il construit sa haute demeure avec les eaux; il fait des nuées son char; il se promène sur les ailes du vent.
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Il fait des vents ses messagers, des flammes de feu ses serviteurs.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Il a posé la terre sur ses bases; elle est inébranlable à jamais.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Tu l'avais couverte de l'abîme comme d'un vêtement; les eaux se tenaient sur les montagnes.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 A ta menace, elles se retirèrent; au bruit de ton tonnerre, elles s'enfuirent.
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Les montagnes s'élevèrent, les vallées s'abaissèrent au lieu que tu leur avais assigné.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Tu as fixé pour les eaux une borne qu'elles ne passeront pas; elles ne reviendront pas couvrir la terre.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Il envoie des sources dans les vallées, et elles courent entre les montagnes.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Elles abreuvent toutes les bêtes des champs; les ânes sauvages y étanchent leur soif.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Les oiseaux habitent sur leurs bords, faisant résonner leur voix dans le feuillage.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 De sa haute demeure, il abreuve les montagnes; la terre est rassasiée du fruit de tes œuvres.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Il fait germer le foin pour le bétail et l'herbe pour le service de l'homme, faisant sortir la nourriture de la terre;
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 Et le vin qui réjouit le cœur de l'homme et fait resplendir son visage plus que l'huile; et le pain qui soutient le cœur de l'homme.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 Les arbres de l'Éternel sont rassasiés, les cèdres du Liban qu'il a plantés.
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 C'est là que les oiseaux font leurs nids; les cyprès sont la demeure de la cigogne;
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Les hautes montagnes sont pour les bouquetins; les rochers sont la retraite des lapins.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Il a fait la lune pour marquer les temps; le soleil connaît son coucher.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Tu amènes les ténèbres, et la nuit vient, où toutes les bêtes des forêts se promènent.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Les lionceaux rugissent après la proie, et pour demander à Dieu leur pâture.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Le soleil se lève; ils se retirent, et se couchent dans leurs tanières.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Alors l'homme sort à son ouvrage, et à son travail jusqu'au soir.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 O Éternel, que tes œuvres sont en grand nombre! Tu les as toutes faites avec sagesse; la terre est pleine de tes richesses.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Et cette grande et vaste mer! Là sont des animaux sans nombre, gros et petits.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Là se promènent les navires, et ce Léviathan que tu as formé pour s'y jouer.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Tous, ils s'attendent à toi, pour que tu leur donnes leur nourriture en son temps.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Tu la leur donnes, et ils la recueillent; tu ouvres ta main, et ils sont rassasiés de biens.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Caches-tu ta face? ils sont éperdus; retires-tu leur souffle? ils expirent, et retournent en leur poussière.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Envoies-tu ton esprit? ils sont créés, et tu renouvelles la face de la terre.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Que la gloire de l'Éternel dure à toujours! Que l'Éternel se réjouisse dans ses œuvres!
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Il regarde la terre et elle tremble; il touche les montagnes et elles fument.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Je chanterai à l'Éternel tant que je vivrai; je psalmodierai à mon Dieu tant que j'existerai.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Que ma méditation lui soit agréable! Je me réjouirai en l'Éternel.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Que les pécheurs disparaissent de la terre, et que les méchants ne soient plus! Mon âme, bénis l'Éternel! Louez l'Éternel!
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
