Job 41
1 Tu tireras le Léviathan avec un hameçon? et tu serreras sa langue avec une corde?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Mettras-tu un jonc dans ses narines, perceras-tu sa joue avec un crochet?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 T'adressera-t-il beaucoup de prières, et te dira-t-il de douces paroles?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Fera-t-il un accord avec toi, et le prendras-tu pour esclave à toujours?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 En joueras-tu comme d'un oiseau, et l'attacheras-tu pour amuser tes filles?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Les associés en feront-ils commerce, le partageront-ils entre des marchands?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Perceras-tu sa peau d'un dard, et sa tête d'un harpon?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Mets ta main sur lui: tu te souviendras de la bataille, et tu n'y reviendras pas.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Voici, tout espoir de le prendre est trompé; à son seul aspect on est jeté à terre!
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 Il n'y a point d'homme si hardi qui l'ose réveiller; et qui se tiendra debout devant moi?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Qui m'a fait des avances, et je lui rendrai? Tout ce qui est sous les cieux est à moi.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 Je ne me tairai pas sur ses membres, sur ses forces, et sur la beauté de sa stature.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Qui a soulevé le dessus de son vêtement? Qui est entré dans sa double mâchoire?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Qui a ouvert les portes de sa gueule? La terreur est autour de ses dents.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 Ses puissants boucliers sont superbes; ils sont fermés, étroitement scellés.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 Ils se touchent l'un l'autre, le vent ne passe point entre eux.
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 Ils sont adhérents l'un à l'autre; ils se tiennent, ils ne se séparent point.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 Ses éternuements jettent un éclat de lumière, et ses yeux sont comme les paupières de l'aurore.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 De sa bouche sortent des lueurs, et s'échappent des étincelles de feu.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 De ses narines sort une fumée, comme d'un vase qui bout ou d'une chaudière.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 Son souffle enflammerait des charbons, et une flamme sort de sa gueule.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 Dans son cou réside la force, et la terreur marche devant lui.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 Les fanons de sa chair sont adhérents; ils sont massifs, inébranlables.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 Son cœur est massif comme une pierre, massif comme la meule de dessous.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 Quand il se lève, les plus forts tremblent, ils défaillent d'effroi.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 Quand on l'approche, l'épée ne sert à rien, ni la lance, ni le dard, ni la cuirasse.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 Il regarde le fer comme de la paille, et l'airain comme du bois pourri.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 La flèche ne le fait pas fuir, les pierres de la fronde sont pour lui comme du chaume;
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 Comme du chaume, la massue; il se rit du frémissement des javelots.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 Son ventre a des tessons pointus: il étend une herse sur le limon.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 Il fait bouillonner le gouffre comme une chaudière, il rend la mer semblable à un vase de parfumeur.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 Il laisse après lui une trace brillante, on dirait sur l'abîme une blanche chevelure.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 Il n'a pas son pareil sur la terre; il a été fait pour ne rien craindre.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 Il regarde tout ce qui est élevé; il est roi des plus fiers animaux.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
