Job 41

1 Tu tireras le Léviathan avec un hameçon? et tu serreras sa langue avec une corde?

Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?

2 Mettras-tu un jonc dans ses narines, perceras-tu sa joue avec un crochet?

Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?

3 T'adressera-t-il beaucoup de prières, et te dira-t-il de douces paroles?

Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?

4 Fera-t-il un accord avec toi, et le prendras-tu pour esclave à toujours?

Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?

5 En joueras-tu comme d'un oiseau, et l'attacheras-tu pour amuser tes filles?

Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?

6 Les associés en feront-ils commerce, le partageront-ils entre des marchands?

Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?

7 Perceras-tu sa peau d'un dard, et sa tête d'un harpon?

Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?

8 Mets ta main sur lui: tu te souviendras de la bataille, et tu n'y reviendras pas.

När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.

9 Voici, tout espoir de le prendre est trompé; à son seul aspect on est jeté à terre!

Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.

10 Il n'y a point d'homme si hardi qui l'ose réveiller; et qui se tiendra debout devant moi?

Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?

11 Qui m'a fait des avances, et je lui rendrai? Tout ce qui est sous les cieux est à moi.

Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.

12 Je ne me tairai pas sur ses membres, sur ses forces, et sur la beauté de sa stature.

Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.

13 Qui a soulevé le dessus de son vêtement? Qui est entré dans sa double mâchoire?

Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?

14 Qui a ouvert les portes de sa gueule? La terreur est autour de ses dents.

Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.

15 Ses puissants boucliers sont superbes; ils sont fermés, étroitement scellés.

Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.

16 Ils se touchent l'un l'autre, le vent ne passe point entre eux.

Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;

17 Ils sont adhérents l'un à l'autre; ils se tiennent, ils ne se séparent point.

Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.

18 Ses éternuements jettent un éclat de lumière, et ses yeux sont comme les paupières de l'aurore.

Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.

19 De sa bouche sortent des lueurs, et s'échappent des étincelles de feu.

Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.

20 De ses narines sort une fumée, comme d'un vase qui bout ou d'une chaudière.

Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.

21 Son souffle enflammerait des charbons, et une flamme sort de sa gueule.

Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.

22 Dans son cou réside la force, et la terreur marche devant lui.

Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.

23 Les fanons de sa chair sont adhérents; ils sont massifs, inébranlables.

Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.

24 Son cœur est massif comme une pierre, massif comme la meule de dessous.

Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.

25 Quand il se lève, les plus forts tremblent, ils défaillent d'effroi.

När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.

26 Quand on l'approche, l'épée ne sert à rien, ni la lance, ni le dard, ni la cuirasse.

Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.

27 Il regarde le fer comme de la paille, et l'airain comme du bois pourri.

Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.

28 La flèche ne le fait pas fuir, les pierres de la fronde sont pour lui comme du chaume;

Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.

29 Comme du chaume, la massue; il se rit du frémissement des javelots.

Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.

30 Son ventre a des tessons pointus: il étend une herse sur le limon.

Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.

31 Il fait bouillonner le gouffre comme une chaudière, il rend la mer semblable à un vase de parfumeur.

Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.

32 Il laisse après lui une trace brillante, on dirait sur l'abîme une blanche chevelure.

Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.

33 Il n'a pas son pareil sur la terre; il a été fait pour ne rien craindre.

På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.

34 Il regarde tout ce qui est élevé; il est roi des plus fiers animaux.

Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.