Job 4

1 Alors Éliphaz, de Théman, prit la parole, et dit:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 Si l'on tente de te parler, te fâcheras-tu? Mais qui pourrait retenir ses paroles?

Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

3 Voici, tu as souvent instruit les autres, et tu as fortifié les mains affaiblies;

Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4 Tes paroles ont relevé ceux qui chancelaient, et tu as raffermi les genoux qui pliaient.

Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

5 Et maintenant que le malheur t'arrive, tu te fâches; et parce qu'il t'a atteint, tu es tout éperdu!

Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

6 Ta piété ne fait-elle pas ta confiance? Ton espérance, n'est-ce pas l'intégrité de tes voies?

Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

7 Cherche dans ta mémoire; quel est l'innocent qui a péri, et où des justes ont-ils été exterminés?

Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

8 Pour moi, j'ai vu que ceux qui labourent l'iniquité et qui sèment la peine, la moissonnent.

Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

9 Ils périssent par le souffle de Dieu, et ils sont consumés par le vent de sa colère.

Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

10 Le rugissement du lion, le cri du grand lion cesse, et les dents du lionceau sont anéanties;

Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

11 Le lion périt faute de proie, et les petits de la lionne sont dispersés.

Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

12 Une parole m'est furtivement arrivée, et mon oreille en a saisi le murmure.

Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

13 Au milieu de mes pensées, pendant les visions de la nuit, quand un profond sommeil tombe sur les humains,

Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

14 Une frayeur et un tremblement me saisirent, et effrayèrent tous mes os.

Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

15 Un esprit passa devant moi, et fit hérisser le poil de ma chair.

Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

16 Il se tint là et je ne reconnus pas son visage; une figure était devant mes yeux. Il y eut un silence; et j'entendis une voix:

Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

17 “L'homme sera-t-il juste devant Dieu? L'homme sera-t-il pur devant celui qui l'a fait?

Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

18 Voici, il ne se fie pas à ses serviteurs, il trouve des défauts à ses anges.

Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

19 Combien plus chez ceux qui habitent des maisons d'argile, qui ont leurs fondements dans la poussière, qu'on écrase comme des vermisseaux!

Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

20 Ils sont détruits du matin au soir; sans qu'on y prenne garde, ils périssent pour toujours.

Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

21 La corde de leur tente est coupée, ils meurent, sans avoir été sages. “

Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.