Job 27
1 Et Job continua son discours sentencieux, et dit:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Par le Dieu qui a mis mon droit de côté, par le Tout-Puissant qui a rempli mon âme d'amertume,
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 Tant qu'un souffle me restera, tant que l'esprit de Dieu sera dans mes narines,
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 Mes lèvres ne prononceront rien d'injuste, et ma langue ne dira rien de faux.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Loin de moi la pensée de vous donner raison! Jusqu'à mon dernier soupir, je ne me dépouillerai pas de mon intégrité.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 J'ai maintenu ma justice, et je ne faiblirai pas; ma conscience ne me reproche aucun de mes jours.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Que mon ennemi soit comme le méchant, et mon adversaire comme l'injuste!
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 Car quel sera l'espoir de l'impie, quand Dieu retranchera, quand Dieu arrachera son âme?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Dieu entendra-t-il ses cris, quand la détresse viendra sur lui?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Trouvera-t-il son plaisir dans le Tout-Puissant? Invoquera-t-il Dieu en tout temps?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 Je vous enseignerai comment Dieu agit, et je ne vous cacherai pas la pensée du Tout-Puissant.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Voici, vous-mêmes, vous avez tous vu ces choses, et pourquoi donc vous laissez-vous aller à ces vaines pensées
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 Voici la part que Dieu réserve au méchant, et l'héritage que les violents reçoivent du Tout-Puissant.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Si ses enfants se multiplient, c'est pour l'épée; et ses rejetons ne seront pas rassasiés de pain.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 Ses survivants seront ensevelis par la peste, et leurs veuves ne les pleureront pas.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Qu'il amasse de l'argent comme la poussière, qu'il entasse des vêtements comme de la boue,
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 Il entassera, et le juste s'en revêtira, et l'innocent se partagera son argent.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 Il se bâtit une maison comme celle de la teigne, comme la cabane du gardien des vignes.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 Il se couche riche, et c'est pour la dernière fois; il ouvre ses yeux, et il n'est plus;
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Les frayeurs l'atteignent comme des eaux débordées; la tempête le ravit dans la nuit.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 Le vent d'Orient l'emporte, et il s'en va; il l'arrache de sa place comme un tourbillon.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 Le Seigneur jette sur lui ses traits, et ne l'épargne pas; il fuit de toute sa force devant sa main.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 On bat des mains contre lui; on le chasse à coups de sifflets.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
