Job 24

1 Pourquoi n'y a-t-il pas des temps réservés par le Tout-Puissant? Et pourquoi ceux qui le connaissent ne voient-ils pas ses jours?

Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

2 On remue les bornes; on ravit les troupeaux, et on les fait paître;

Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;

3 On emmène l'âne des orphelins, on prend pour gage le bœuf de la veuve;

de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.

4 On fait écarter les pauvres du chemin, et les affligés du pays sont contraints de se cacher.

Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

5 Voici, ils sont dans le désert comme des ânes sauvages; ils sortent pour leur travail, espérant une proie; la steppe leur donne le pain pour les enfants.

Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

6 Ils moissonnent leur pâture dans les champs, ils maraudent dans la vigne de l'impie;

På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

7 Ils passent la nuit nus, faute de vêtement, et n'ont pas de quoi se couvrir contre le froid;

Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.

8 Ils sont percés par la pluie des montagnes, et, manquant d'abri, ils embrassent le rocher.

Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

9 On arrache l'orphelin à la mamelle, on prend des gages sur le pauvre,

Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.

10 On le force à marcher nu, sans vêtements, on fait porter les gerbes à des affamés.

Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.

11 Ceux qui pressent l'huile dans leurs maisons, ceux qui foulent dans leurs pressoirs, ont soif.

Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

12 Du sein de la ville, les mourants se lamentent; l'âme des blessés crie; et Dieu ne prend pas garde à ces indignités!

Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

13 En voici d'autres qui se révoltent contre la lumière, qui ne connaissent pas ses voies, et ne se tiennent pas dans ses sentiers.

Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.

14 Le meurtrier se lève au point du jour; il tue le pauvre et l'indigent, et, de nuit, il dérobe comme un voleur.

Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.

15 L'œil de l'adultère épie le soir; il dit: “Aucun œil ne me verra, “et il se voile le visage.

Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

16 Ils forcent les maisons dans les ténèbres, ils se tiennent enfermés le jour, ils ne savent pas ce que c'est que la lumière.

När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.

17 Car le matin leur est à tous comme l'ombre de la mort; si quelqu'un les reconnaît, ils ont des frayeurs mortelles.

Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

18 Ils disparaissent comme un corps léger sur la surface de l'eau; leur héritage est maudit sur la terre; ils ne prennent plus le chemin des vignes.

»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

19 La sécheresse et la chaleur consument les eaux de la neige; ainsi le Sépulcre dévore ceux qui pèchent. (Sheol h7585)

Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)

20 Le sein qui les porta les oublie; les vers font d'eux bonne chère; on ne se souvient plus d'eux; l'injuste est brisé comme du bois.

Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

21 Lui qui tourmentait la femme stérile, sans enfants, et ne faisait aucun bien à la veuve;

Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»

22 Qui entraînait les puissants par sa force; qui se levait et nul n'était sûr de sa vie:

Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

23 Dieu lui donnait de la sécurité, et il s'y appuyait; et ses yeux étaient sur leurs voies.

han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.

24 Ils s'étaient élevés: un peu de temps encore, ils ne sont plus; ils s'affaissent, ils sont emportés comme les autres; ils sont coupés comme une tête d'épi.

När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.

25 S'il n'en est pas ainsi, qui me convaincra de mensonge, et mettra à néant mon discours?

Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?