Job 17
1 Mon souffle se perd; mes jours s'éteignent; le tombeau m'attend!
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Certes, je suis entouré de railleurs, et mon œil veille toute la nuit au milieu de leurs insultes.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Dépose un gage, sois ma caution auprès de toi-même; car qui voudrait répondre pour moi?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Tu as fermé leur cœur à l'intelligence; c'est pourquoi tu ne les feras pas triompher.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 Tel livre ses amis au pillage, dont les enfants auront les yeux consumés.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 On a fait de moi la fable des peuples, un être à qui l'on crache au visage.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Et mon œil s'est consumé de chagrin, et tous mes membres sont comme une ombre.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Les hommes droits en sont consternés, et l'innocent est irrité contre l'impie.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Le juste néanmoins persévère dans sa voie, et celui dont les mains sont pures redouble de constance.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Mais, pour vous tous, allons, recommencez! Je ne trouverai pas un sage parmi vous.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Mes jours sont passés; mes desseins, chers à mon cœur, sont renversés.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Ils changent la nuit en jour; ils disent la lumière proche, en face des ténèbres!
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 Quand je n'attends plus pour demeure que le Sépulcre, quand j'étends ma couche dans les ténèbres, (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 Quand je crie au tombeau: Tu es mon père! et aux vers: Vous êtes ma mère et ma sœur!
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Où est donc mon espérance? Et mon espérance, qui pourrait la voir?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
