Job 12
1 Et Job prit la parole, et dit:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Vraiment, vous êtes tout un peuple, et avec vous mourra la sagesse!
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
3 J'ai pourtant du sens aussi bien que vous, je ne vous suis point inférieur; et qui ne sait de telles choses?
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
4 Je suis un homme qui est en risée à son ami; un homme qui invoquait Dieu, et Dieu lui répondait! En risée! un homme juste, intègre!
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
5 Mépris au malheur! telle est la pensée des heureux; le mépris est réservé à ceux dont le pied chancelle!
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
6 Elles sont en paix, les tentes des pillards, et toutes les sécurités sont pour ceux qui irritent Dieu, qui se font un dieu de leur bras.
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
7 Mais interroge donc les bêtes, et elles t'instruiront; ou les oiseaux des cieux, et ils te l'annonceront;
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
8 Ou parle à la terre, et elle t'instruira; et les poissons de la mer te le raconteront.
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
9 Qui ne sait, parmi tous ces êtres, que la main de Dieu a fait cet univers?
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
10 Qu'il tient en sa main l'âme de tous les vivants, l'esprit de toute chair d'homme?
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
11 L'oreille ne juge-t-elle pas des discours, comme le palais goûte les aliments?
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
12 La sagesse est dans les vieillards, et le discernement est le fruit des longs jours!
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
13 Non, c'est en Dieu que se trouvent la sagesse et la force; c'est à lui qu'appartiennent le conseil et l'intelligence.
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
14 Voici, il démolit, et on ne rebâtit point; il enferme quelqu'un, et on ne lui ouvre pas.
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
15 Voici, il retient les eaux, et elles tarissent; il les lâche, et elles bouleversent la terre.
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
16 En lui résident la puissance et la sagesse; de lui dépendent celui qui s'égare et celui qui égare.
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
17 Il fait marcher pieds nus les conseillers; il frappe de folie les juges.
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
18 Il relâche l'autorité des rois, et il serre la corde sur leurs reins.
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
19 Il fait marcher pieds nus les prêtres, et il renverse les puissants.
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
20 Il ôte la parole aux plus assurés, et il prive de sens les vieillards.
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
21 Il verse le mépris sur les nobles, et il délie la ceinture des forts.
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
22 Il met en évidence les profondeurs cachées dans les ténèbres, et il amène à la lumière l'ombre de la mort.
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
23 Il agrandit les nations, et il les perd; il étend les nations, et il les conduit en captivité.
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
24 Il ôte le sens aux chefs des peuples de la terre, et il les fait errer dans un désert sans chemin.
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
25 Ils tâtonnent dans les ténèbres, sans aucune clarté, et il les fait errer comme un homme ivre.
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
