Job 11
1 Alors Tsophar, de Naama, prit la parole, et dit:
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 Ne répondra-t-on point à tant de discours, et suffira-t-il d'être un grand parleur pour être justifié?
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 Tes vains propos feront-ils taire les gens? Te moqueras-tu, sans que personne te confonde?
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 Tu as dit: Ma doctrine est pure, je suis sans tache devant tes yeux.
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 Mais je voudrais que Dieu parlât, et qu'il ouvrît sa bouche pour te répondre;
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 Qu'il te montrât les secrets de sa sagesse, de son immense sagesse; et tu reconnaîtrais que Dieu oublie une partie de ton iniquité.
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 Trouveras-tu le fond de Dieu? Trouveras-tu la limite du Tout-Puissant?
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
8 Ce sont les hauteurs des cieux: qu'y feras-tu? C'est plus profond que les enfers: qu'y connaîtras-tu? (Sheol h7585)
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 Son étendue est plus longue que la terre, et plus large que la mer.
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 S'il saisit, s'il emprisonne, s'il assemble le tribunal, qui l'en empêchera?
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 Car il connaît, lui, les hommes de rien; il voit l'iniquité, sans qu'elle s'en doute;
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 Mais l'homme vide de sens de-viendra intelligent, quand l'ânon sauvage naîtra comme un homme!
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 Si tu disposes bien ton cœur, et si tu étends tes mains vers Dieu,
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 (Si l'iniquité est en tes mains, éloigne-la, et que le crime n'habite point dans tes tentes! )
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 Alors certainement tu lèveras ton front sans tache; tu seras raffermi et tu ne craindras rien;
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 Tu oublieras tes peines, tu t'en souviendras comme des eaux écoulées.
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 La vie se lèvera pour toi plus brillante que le midi, et l'obscurité même sera comme le matin.
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 Tu seras plein de confiance, parce que tu auras lieu d'espérer; tu exploreras autour de toi, et tu te coucheras en sécurité;
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 Tu t'étendras à ton aise, et nul ne t'effraiera; et bien des gens te feront la cour.
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 Mais les yeux des méchants seront consumés; tout refuge leur sera ôté, et toute leur espérance sera de rendre l'âme.
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
