Psaumes 56

1 Mictam de David, [donné] au maître chantre, [pour le chanter] sur Jonathelem-rehokim, touchant ce que les Philistins le prirent dans Gath. Ô Dieu! aie pitié de moi, car l'homme [mortel] m'engloutit [et] m'opprime, me faisant tout le jour la guerre.

För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

2 Mes espions m'ont englouti tout le jour; car, ô Très-haut! Plusieurs me font la guerre.

Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

3 Le jour auquel je craindrai je me confierai en toi.

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

4 Je louerai en Dieu sa parole, je me confie en Dieu, je ne craindrai rien; que me fera la chair?

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

5 Tout le jour ils tordent mes propos, et toutes leurs pensées tendent à me nuire.

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

6 Ils s'assemblent, ils se tiennent cachés, ils observent mes talons, attendant [comment ils surprendront] mon âme.

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

7 Leur moyen d'échapper c'est par outrage; ô Dieu, précipite les peuples en ta colère!

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

8 Tu as compté mes allées et venues; mets mes larmes dans tes vaisseaux; ne sont-elles pas écrites dans ton registre?

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

9 Le jour auquel je crierai à toi, mes ennemis retourneront en arrière; je sais que Dieu est pour moi.

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 Je louerai en Dieu sa parole, je louerai en l'Eternel sa parole.

Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 Je me confie en Dieu, je ne craindrai rien; que me fera l'homme?

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 Ô Dieu, tes vœux seront sur moi; je te rendrai des actions de grâces.

På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 Puisque tu as délivré mon âme de la mort, ne [garderais-tu] pas mes pieds de broncher, afin que je marche devant Dieu en la lumière des vivants?

Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer. Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.