< Psaumes 30 >

1 Psaume, [qui fut] un Cantique de la dédicace de la maison de David. Eternel, je t'exalterai, parce que tu m'as délivré et que tu n'as pas réjoui mes ennemis [de ma défaite].
En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.
2 Eternel mon Dieu, j'ai crié vers toi, et tu m'as guéri.
Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.
3 Eternel, tu as fait remonter mon âme du sépulcre; tu m'as rendu la vie, afin que je ne descendisse point en la fosse. (Sheol h7585)
Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)
4 Psalmodiez à l'Eternel, vous ses bien-aimés, et célébrez la mémoire de sa Sainteté.
I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.
5 Car il n'y a qu'un moment en sa colère, [mais il y a toute] une vie en sa faveur; la lamentation loge-t-elle le soir chez nous? le chant de triomphe y est le matin.
Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.
6 Quand j'étais en ma prospérité, je disais: je ne serai jamais ébranlé.
Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.
7 Eternel, par ta faveur tu avais fait que la force se tenait en ma montagne; as-tu caché ta face? J'ai été tout effrayé.
Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.
8 Eternel, j'ai crié à toi, et j'ai présenté ma supplication à l'Eternel, [en disant]:
Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.
9 Quel profit y aura-t-il en mon sang, si je descends dans la fosse? la poudre te célébrera-t-elle? prêchera-t-elle ta vérité?
Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?
10 Eternel, écoute, et aie pitié de moi; Eternel, sois-moi en aide.
Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.
11 Tu as changé mon deuil en allégresse; tu as détaché mon sac, et tu m'as ceint de joie.
Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;
12 Afin que ma langue te psalmodie, et ne se taise point. Eternel, mon Dieu! je te célébrerai à toujours.
På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.

< Psaumes 30 >