< Psaumes 18 >

1 Psaume de David, serviteur de l'Eternel, qui prononça à l'Eternel les paroles de ce Cantique le jour que l'Eternel l'eut délivré de la main de Saül. [Donné] au maître chantre. Il dit donc: Eternel! qui es ma force, je t'aimerai d'une affection cordiale.
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 L'Eternel est ma roche, et ma forteresse, et mon libérateur; mon [Dieu] Fort est mon rocher, je me confierai en lui; il est mon bouclier, et la corne de mon salut, ma haute retraite.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 Je crierai à l'Eternel, lequel on doit louer; et je serai délivré de mes ennemis.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Les cordeaux de la mort m'avaient environné, et des torrents des méchants m'avaient épouvanté.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5 Les cordeaux du sépulcre m'avaient ceint, les filets de la mort m'avaient surpris. (Sheol h7585)
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
6 Quand j'ai été en adversité, j'ai crié à l'Eternel, j'ai, dis-je, crié à mon Dieu; il a ouï ma voix de son palais; le cri que j'ai jeté devant lui, est parvenu à ses oreilles.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 Alors la terre fut ébranlée, et trembla; et les fondements des montagnes croulèrent, et furent ébranlés, parce qu'il était irrité.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 Une fumée montait de ses narines, et de sa bouche [sortait] un feu dévorant, des charbons en étaient embrasés.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9 Il abaissa donc les cieux, et descendit, ayant une obscurité sous ses pieds.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10 Il était monté sur un Chérubin, et il volait; il était porté sur les ailes du vent.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 Il mit les ténèbres pour sa demeure secrète: [et] autour de lui était son Tabernacle, [savoir] les ténèbres d'eaux, qui sont les nuées de l'air.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 De la lueur qui était au-devant de lui ses nuées furent écartées, et il y avait de la grêle, et des charbons de feu.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 Et l'Eternel tonna dans les cieux, et le Souverain fit retentir sa voix avec de la grêle et des charbons de feu.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Il tira ses flèches, et écarta [mes ennemis]; il lança des éclairs, et les mit en déroute.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 Alors le fond des eaux parut, et les fondements de la terre habitable furent découverts, à cause que tu les tançais, ô Eternel! par le souffle du vent de tes narines.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 Il étendit [la main] d'en haut, il m'enleva, et me tira des grosses eaux.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 Il me délivra de mon puissant ennemi, et de ceux qui me haïssaient, car ils étaient plus forts que moi.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 Ils m'avaient devancé au jour de ma calamité; mais l'Eternel me fut pour appui.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 Il m'a fait sortir au large; il m'a délivré, parce qu'il a pris son plaisir en moi.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 L'Eternel m'a rendu selon ma justice, il m'a traité selon la pureté de mes mains.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 Parce que j'ai tenu le chemin de l'Eternel, et que je ne me suis point détourné de mon Dieu.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 Car j'ai eu devant moi tous ses commandements, et je n'ai point rejeté loin de moi ses ordonnances.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23 J'ai été intègre envers lui, et je me suis donné garde de mon iniquité.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24 L'Eternel donc m'a rendu selon ma justice, [et] selon la pureté de mes mains, qu'il a connue.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25 Envers celui qui use de gratuité tu uses de gratuité, et envers l'homme entier tu te montres entier.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26 Envers celui qui est pur tu te montres pur: mais envers le pervers tu agis selon sa perversité.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 Car tu sauves le peuple affligé, et tu abaisses les yeux hautains.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28 Même c'est toi qui fais luire ma lampe; l'Eternel mon Dieu fera reluire mes ténèbres.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29 Même par ton moyen je me jetterai sur [toute] une troupe, et par le moyen de mon Dieu je franchirai la muraille.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30 La voie du [Dieu] Fort est pure; la parole de l'Eternel est affinée: c'est un bouclier à tous ceux qui se confient en lui.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 Car qui est Dieu sinon l'Eternel? et qui est Rocher sinon notre Dieu?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32 C'est le [Dieu] Fort qui me ceint de force, et qui rend mon chemin uni.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33 Il a rendu mes pieds égaux à ceux des biches, et il m'a fait tenir debout sur mes lieux haut élevés.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 C'est lui qui a dressé mes mains au combat, tellement qu'un arc d'airain a été rompu avec mes bras.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 Tu m'as aussi donné le bouclier de ta protection, et ta droite m'a soutenu, et ta débonnaireté m'a fait devenir fort grand.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36 Tu m'as fait marcher au large, et mes talons n'ont point glissé.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 J'ai poursuivi mes ennemis, je les ai atteints, et je ne m'en suis point retourné jusqu'à ce que je les eusse consumés.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 Je les ai transpercés, tellement qu'ils n'ont point pu se relever: ils sont tombés à mes pieds.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39 Car tu m'as ceint de force pour le combat; tu as courbé sous moi ceux qui s'élevaient contre moi.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 Tu as fait aussi que mes ennemis ont tourné le dos devant moi, et j'ai détruit ceux qui me haïssaient.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41 Ils criaient, mais il n'y avait point de libérateur; [ils criaient] vers l'Eternel, mais il ne leur a point répondu.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 Et je les ai brisés menu comme la poussière qui est dispersée par le vent, [et] je les ai foulés comme la boue des rues.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Tu m'as fait échapper aux séditions du peuple; tu m'as établi Chef des nations; le peuple que je ne connaissais point, m'a été asservi.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Aussitôt qu'ils ont ouï parler de moi ils se sont rendus obéissants; les étrangers m'ont caché leurs pensées.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Les étrangers se sont enfuis, et ils ont tremblé de peur dans leurs retraites cachées.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 L'Eternel est vivant, et mon rocher est béni; que donc le Dieu de ma délivrance soit exalté!
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 Le [Dieu] Fort est celui qui me donne les moyens de me venger, et qui a rangé les peuples sous moi.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48 C'est lui qui m'a délivré de mes ennemis; même tu m'enlèves d'entre ceux qui s'élèvent contre moi, tu me délivres de l'homme violent.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 C'est pourquoi, ô Eternel! je te célébrerai parmi les nations, et je chanterai des Psaumes à ton Nom.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50 C'est lui qui délivre magnifiquement son Roi, et qui use de gratuité envers David son Oint, et envers sa postérité à jamais.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

< Psaumes 18 >