< Psaumes 18 >

1 Psaume de David, serviteur de l'Eternel, qui prononça à l'Eternel les paroles de ce Cantique le jour que l'Eternel l'eut délivré de la main de Saül. [Donné] au maître chantre. Il dit donc: Eternel! qui es ma force, je t'aimerai d'une affection cordiale.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 L'Eternel est ma roche, et ma forteresse, et mon libérateur; mon [Dieu] Fort est mon rocher, je me confierai en lui; il est mon bouclier, et la corne de mon salut, ma haute retraite.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Je crierai à l'Eternel, lequel on doit louer; et je serai délivré de mes ennemis.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Les cordeaux de la mort m'avaient environné, et des torrents des méchants m'avaient épouvanté.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
5 Les cordeaux du sépulcre m'avaient ceint, les filets de la mort m'avaient surpris. (Sheol h7585)
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 Quand j'ai été en adversité, j'ai crié à l'Eternel, j'ai, dis-je, crié à mon Dieu; il a ouï ma voix de son palais; le cri que j'ai jeté devant lui, est parvenu à ses oreilles.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Alors la terre fut ébranlée, et trembla; et les fondements des montagnes croulèrent, et furent ébranlés, parce qu'il était irrité.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 Une fumée montait de ses narines, et de sa bouche [sortait] un feu dévorant, des charbons en étaient embrasés.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Il abaissa donc les cieux, et descendit, ayant une obscurité sous ses pieds.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 Il était monté sur un Chérubin, et il volait; il était porté sur les ailes du vent.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Il mit les ténèbres pour sa demeure secrète: [et] autour de lui était son Tabernacle, [savoir] les ténèbres d'eaux, qui sont les nuées de l'air.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 De la lueur qui était au-devant de lui ses nuées furent écartées, et il y avait de la grêle, et des charbons de feu.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 Et l'Eternel tonna dans les cieux, et le Souverain fit retentir sa voix avec de la grêle et des charbons de feu.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Il tira ses flèches, et écarta [mes ennemis]; il lança des éclairs, et les mit en déroute.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 Alors le fond des eaux parut, et les fondements de la terre habitable furent découverts, à cause que tu les tançais, ô Eternel! par le souffle du vent de tes narines.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Il étendit [la main] d'en haut, il m'enleva, et me tira des grosses eaux.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 Il me délivra de mon puissant ennemi, et de ceux qui me haïssaient, car ils étaient plus forts que moi.
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Ils m'avaient devancé au jour de ma calamité; mais l'Eternel me fut pour appui.
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 Il m'a fait sortir au large; il m'a délivré, parce qu'il a pris son plaisir en moi.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 L'Eternel m'a rendu selon ma justice, il m'a traité selon la pureté de mes mains.
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 Parce que j'ai tenu le chemin de l'Eternel, et que je ne me suis point détourné de mon Dieu.
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Car j'ai eu devant moi tous ses commandements, et je n'ai point rejeté loin de moi ses ordonnances.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 J'ai été intègre envers lui, et je me suis donné garde de mon iniquité.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 L'Eternel donc m'a rendu selon ma justice, [et] selon la pureté de mes mains, qu'il a connue.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Envers celui qui use de gratuité tu uses de gratuité, et envers l'homme entier tu te montres entier.
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 Envers celui qui est pur tu te montres pur: mais envers le pervers tu agis selon sa perversité.
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Car tu sauves le peuple affligé, et tu abaisses les yeux hautains.
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Même c'est toi qui fais luire ma lampe; l'Eternel mon Dieu fera reluire mes ténèbres.
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Même par ton moyen je me jetterai sur [toute] une troupe, et par le moyen de mon Dieu je franchirai la muraille.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 La voie du [Dieu] Fort est pure; la parole de l'Eternel est affinée: c'est un bouclier à tous ceux qui se confient en lui.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Car qui est Dieu sinon l'Eternel? et qui est Rocher sinon notre Dieu?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 C'est le [Dieu] Fort qui me ceint de force, et qui rend mon chemin uni.
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Il a rendu mes pieds égaux à ceux des biches, et il m'a fait tenir debout sur mes lieux haut élevés.
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 C'est lui qui a dressé mes mains au combat, tellement qu'un arc d'airain a été rompu avec mes bras.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Tu m'as aussi donné le bouclier de ta protection, et ta droite m'a soutenu, et ta débonnaireté m'a fait devenir fort grand.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Tu m'as fait marcher au large, et mes talons n'ont point glissé.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 J'ai poursuivi mes ennemis, je les ai atteints, et je ne m'en suis point retourné jusqu'à ce que je les eusse consumés.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Je les ai transpercés, tellement qu'ils n'ont point pu se relever: ils sont tombés à mes pieds.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 Car tu m'as ceint de force pour le combat; tu as courbé sous moi ceux qui s'élevaient contre moi.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Tu as fait aussi que mes ennemis ont tourné le dos devant moi, et j'ai détruit ceux qui me haïssaient.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Ils criaient, mais il n'y avait point de libérateur; [ils criaient] vers l'Eternel, mais il ne leur a point répondu.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Et je les ai brisés menu comme la poussière qui est dispersée par le vent, [et] je les ai foulés comme la boue des rues.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Tu m'as fait échapper aux séditions du peuple; tu m'as établi Chef des nations; le peuple que je ne connaissais point, m'a été asservi.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Aussitôt qu'ils ont ouï parler de moi ils se sont rendus obéissants; les étrangers m'ont caché leurs pensées.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Les étrangers se sont enfuis, et ils ont tremblé de peur dans leurs retraites cachées.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 L'Eternel est vivant, et mon rocher est béni; que donc le Dieu de ma délivrance soit exalté!
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Le [Dieu] Fort est celui qui me donne les moyens de me venger, et qui a rangé les peuples sous moi.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 C'est lui qui m'a délivré de mes ennemis; même tu m'enlèves d'entre ceux qui s'élèvent contre moi, tu me délivres de l'homme violent.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 C'est pourquoi, ô Eternel! je te célébrerai parmi les nations, et je chanterai des Psaumes à ton Nom.
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 C'est lui qui délivre magnifiquement son Roi, et qui use de gratuité envers David son Oint, et envers sa postérité à jamais.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.

< Psaumes 18 >