Psaumes 108

1 Cantique de Psaume de David. Mon cœur est disposé, ô Dieu! ma gloire l'est aussi, je chanterai et je psalmodierai.

En Psalmvisa Davids. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

2 Réveille-toi, ma musette et ma harpe, je me réveillerai à l'aube du jour.

Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

3 Eternel, je te célébrerai parmi les peuples, et je te psalmodierai parmi les nations.

Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

4 Car ta bonté est grande par-dessus les cieux, et ta vérité atteint jusqu’aux nues.

Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

5 Ô Dieu! élève-toi sur les cieux, et que ta gloire soit sur toute la terre.

Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

6 Afin que ceux que tu aimes soient délivrés; sauve-moi par ta droite, et exauce-moi.

På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

7 Dieu a parlé en son Sanctuaire; je me réjouirai; je partagerai Sichem, et mesurerai la vallée de Succoth.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

8 Galaad sera à moi, Manassé [sera] à moi, et Ephraïm sera ma principale force, Juda mon Législateur.

Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

9 Moab sera le bassin où je me laverai, je jetterai mon soulier sur Edom, je triompherai de la Palestine.

Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

10 Qui sera-ce qui me conduira en la ville munie? qui sera-ce qui me conduira jusques en Edom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

11 Ne sera-ce pas toi, ô Dieu! qui nous avais rejetés, et qui ne sortais plus, ô Dieu! avec nos armées?

Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

12 Donne-nous secours pour sortir de la détresse; car la délivrance [qu'on attend] de l'homme est vaine.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

13 Nous ferons des actions de valeur en Dieu, et il foulera nos ennemis.

I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.