Psaumes 102

1 Prière de l'affligé étant dans l'angoisse, et répandant sa plainte devant l'Eternel. Eternel! écoute ma prière, et que mon cri vienne jusqu’à toi.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

2 Ne cache point ta face arrière de moi; au jour que je suis en détresse, prête l'oreille à ma requête; au jour que je t'invoque, hâte-toi, réponds-moi.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

3 Car mes jours se sont évanouis comme la fumée, et mes os sont desséchés comme un foyer.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

4 Mon cœur a été frappé, et est devenu sec comme l'herbe, parce que j'ai oublié de manger mon pain.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

5 Mes os sont attachés à ma chair, à cause de la voix de mon gémissement.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

6 Je suis devenu semblable au cormoran du désert; et je suis comme la chouette des lieux sauvages.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

7 Je veille, et je suis semblable au passereau, qui est seul sur le toit.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

8 Mes ennemis me disent tous les jours des outrages, et ceux qui sont furieux contre moi, jurent contre moi.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

9 Parce que j'ai mangé la cendre comme le pain, et que j'ai mêlé ma boisson de pleurs.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

10 A cause de ta colère et de ton indignation: parce qu'après m'avoir élevé bien haut, tu m'as jeté par terre.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

11 Mes jours sont comme l'ombre qui décline, et je deviens sec comme l'herbe.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

12 Mais toi, ô Eternel! tu demeures éternellement, et ta mémoire est d'âge en âge.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

13 Tu te lèveras, [et] tu auras compassion de Sion; car il est temps d'en avoir pitié, parce que le temps assigné est échu.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

14 Car tes serviteurs sont affectionnés à ses pierres, et ont pitié de sa poudre.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

15 Alors les nations redouteront le Nom de l’Eternel, et tous les Rois de la terre, ta gloire.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

16 Quand l'Eternel aura édifié Sion; quand il aura été vu en sa gloire;

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

17 Quand il aura eu égard à la prière du désolé, et qu'il n'aura point méprisé leur supplication.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

18 Cela sera enregistré pour la génération à venir, le peuple qui sera créé louera l'Eternel,

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

19 De ce qu'il aura jeté la vue du haut lieu de sa sainteté, et que l'Eternel aura regardé des cieux en la terre,

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

20 Pour entendre le gémissement des prisonniers, [et] pour délier ceux qui étaient dévoués à la mort;

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

21 Afin qu'on annonce le Nom de l’Eternel dans Sion, et sa louange dans Jérusalem;

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

22 Quand les peuples se seront joints ensemble et les Royaumes aussi, pour servir l'Eternel.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

23 Il a abattu ma force en chemin, il a abrégé mes jours.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

24 J'ai dit: mon Dieu, ne m'enlève point au milieu de mes jours! Tes ans [durent] d'âge en âge.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

25 Tu as jadis fondé la terre, et les cieux sont l'ouvrage de tes mains.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

26 Ils périront, mais tu seras permanent, et eux tous s'envieilliront comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils seront changés.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

27 Mais toi, [tu es toujours] le même; et tes ans ne seront jamais achevés.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

28 Les enfants de tes serviteurs habiteront [près de toi], et leur race sera établie devant toi.

Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.