Psaumes 102

1 Prière de l'affligé étant dans l'angoisse, et répandant sa plainte devant l'Eternel. Eternel! écoute ma prière, et que mon cri vienne jusqu’à toi.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 Ne cache point ta face arrière de moi; au jour que je suis en détresse, prête l'oreille à ma requête; au jour que je t'invoque, hâte-toi, réponds-moi.

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 Car mes jours se sont évanouis comme la fumée, et mes os sont desséchés comme un foyer.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Mon cœur a été frappé, et est devenu sec comme l'herbe, parce que j'ai oublié de manger mon pain.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 Mes os sont attachés à ma chair, à cause de la voix de mon gémissement.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 Je suis devenu semblable au cormoran du désert; et je suis comme la chouette des lieux sauvages.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 Je veille, et je suis semblable au passereau, qui est seul sur le toit.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 Mes ennemis me disent tous les jours des outrages, et ceux qui sont furieux contre moi, jurent contre moi.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 Parce que j'ai mangé la cendre comme le pain, et que j'ai mêlé ma boisson de pleurs.

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 A cause de ta colère et de ton indignation: parce qu'après m'avoir élevé bien haut, tu m'as jeté par terre.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 Mes jours sont comme l'ombre qui décline, et je deviens sec comme l'herbe.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 Mais toi, ô Eternel! tu demeures éternellement, et ta mémoire est d'âge en âge.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 Tu te lèveras, [et] tu auras compassion de Sion; car il est temps d'en avoir pitié, parce que le temps assigné est échu.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 Car tes serviteurs sont affectionnés à ses pierres, et ont pitié de sa poudre.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 Alors les nations redouteront le Nom de l’Eternel, et tous les Rois de la terre, ta gloire.

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 Quand l'Eternel aura édifié Sion; quand il aura été vu en sa gloire;

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 Quand il aura eu égard à la prière du désolé, et qu'il n'aura point méprisé leur supplication.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 Cela sera enregistré pour la génération à venir, le peuple qui sera créé louera l'Eternel,

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 De ce qu'il aura jeté la vue du haut lieu de sa sainteté, et que l'Eternel aura regardé des cieux en la terre,

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 Pour entendre le gémissement des prisonniers, [et] pour délier ceux qui étaient dévoués à la mort;

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 Afin qu'on annonce le Nom de l’Eternel dans Sion, et sa louange dans Jérusalem;

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 Quand les peuples se seront joints ensemble et les Royaumes aussi, pour servir l'Eternel.

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 Il a abattu ma force en chemin, il a abrégé mes jours.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 J'ai dit: mon Dieu, ne m'enlève point au milieu de mes jours! Tes ans [durent] d'âge en âge.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 Tu as jadis fondé la terre, et les cieux sont l'ouvrage de tes mains.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 Ils périront, mais tu seras permanent, et eux tous s'envieilliront comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils seront changés.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 Mais toi, [tu es toujours] le même; et tes ans ne seront jamais achevés.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 Les enfants de tes serviteurs habiteront [près de toi], et leur race sera établie devant toi.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.