< Proverbes 6 >

1 Mon fils, si tu as cautionné [pour quelqu'un] envers ton ami, ou si tu as frappé dans la main à l'étranger,
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Tu es enlacé par les paroles de ta bouche, tu es pris par les paroles de ta bouche.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Mon fils, fais maintenant ceci, et te dégage, puisque tu es tombé entre les mains de ton intime ami, va, prosterne-toi, et encourage tes amis.
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Ne donne point de sommeil à tes yeux, et ne laisse point sommeiller tes paupières.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Dégage-toi comme le daim de la main [du chasseur], et comme l'oiseau de la main de l'oiseleur.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Va, paresseux, vers la fourmi, regarde ses voies, et sois sage.
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Elle n'a ni chef, ni directeur, ni gouverneur,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 [Et cependant] elle prépare en été son pain, et amasse durant la moisson de quoi manger.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 Paresseux, jusqu'à quand te tiendras-tu couché? Quand te lèveras-tu de ton lit?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 Un peu de sommeil, [dis-tu], un peu de sommeil, un peu de ploiement de bras, afin de demeurer couché;
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 Et ta pauvreté viendra comme un passant; et ta disette, comme un soldat.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 L'homme qui imite le démon, est un homme violent et ses discours sont faux.
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 Il fait signe de ses yeux, il parle de ses pieds, il enseigne de ses doigts.
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 Il y a des renversements dans son cœur, il machine du mal en tout temps, il fait naître des querelles.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 C'est pourquoi sa calamité viendra subitement, il sera subitement brisé, il n'y aura point de guérison.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 Dieu hait ces six choses, et même sept lui sont en abomination;
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 Savoir, les yeux hautains, la fausse langue, les mains qui répandent le sang innocent;
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 Le cœur qui machine de mauvais desseins; les pieds qui se hâtent pour courir au mal;
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 Le faux témoin qui profère des mensonges; et celui qui sème des querelles entre les frères.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 Mon fils, garde le commandement de ton père, et n'abandonne point l'enseignement de ta mère;
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Tiens-les continuellement liés à ton cœur, et les attache à ton cou.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 Quand tu marcheras, il te conduira; et quand tu te coucheras, il te gardera; et quand tu te réveilleras, il s'entretiendra avec toi.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 Car le commandement est une lampe; et l'enseignement une lumière; et les répréhensions propres à instruire [sont] le chemin de la vie.
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 Pour te garder de la mauvaise femme, et des flatteries de la langue étrangère,
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Ne convoite point en ton cœur sa beauté, et ne te laisse point prendre à ses yeux.
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 Car pour l'amour de la femme débauchée on en vient jusqu'à un morceau de pain, et la femme [convoiteuse] d'homme chasse après l'âme précieuse [de l'homme.]
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Quelqu'un peut-il prendre du feu dans son sein, sans que ses habits brûlent?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Quelqu'un marchera-t-il sur la braise, sans que ses pieds en soient brûlés?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 Ainsi [en prend-il] à celui qui entre vers la femme de son prochain; quiconque la touchera, ne sera point innocent.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 On ne méprise point un larron, s'il dérobe pour remplir son âme, quand il a faim;
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 Et s'il est trouvé, il le récompensera sept fois au double, il donnera tout ce qu'il a dans sa maison.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 [Mais] celui qui commet adultère avec une femme, est dépourvu de sens; et celui qui le fera, sera le destructeur de son âme.
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 Il trouvera des plaies et de l'ignominie, et son opprobre ne sera point effacé.
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 Car la jalousie est une fureur de mari, qui n'épargnera point [l'adultère] au jour de la vengeance.
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 Il n'aura égard à aucune rançon, et il n'acceptera rien, quand tu multiplierais les présents.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.

< Proverbes 6 >