Proverbes 12
1 Celui qui aime l'instruction, aime la science; mais celui qui hait d'être repris, est un stupide.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 L'homme de bien attire la faveur de l'Eternel; mais [l'Eternel] condamnera l'homme qui machine du mal.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 L'homme ne sera point affermi par la méchanceté; mais la racine des justes ne sera point ébranlée.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 La femme vaillante est la couronne de son mari; mais celle qui fait honte, est comme de la vermoulure à ses os.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 Les pensées des justes ne sont que jugement; mais les conseils des méchants ne sont que fraude.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 Les paroles des méchants ne tendent qu'à dresser des embûches pour répandre le sang; mais la bouche des hommes droits les délivrera.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 Les méchants sont renversés, et ils ne sont plus; mais la maison des justes se maintiendra.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 L'homme est loué selon sa prudence; mais le cœur dépravé sera en mépris.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Mieux vaut l'homme qui ne fait point cas de soi-même, bien qu'il ait des serviteurs, que celui qui se glorifie, et qui a faute de pain.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Le juste a égard à la vie de sa bête; mais les compassions des méchants sont cruelles.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Celui qui laboure sa terre, sera rassasié de pain; mais celui qui suit les fainéants, est dépourvu de sens.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Ce que le méchant désire, est un rets de maux; mais la racine des justes donnera [son fruit.]
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 Il y a un lacet de mal dans le forfait des lèvres; mais le juste sortira de la détresse.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 L'homme sera rassasié de biens par le fruit de sa bouche; et on rendra à l'homme la rétribution de ses mains.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 La voie du fou est droite à son opinion; mais celui qui écoute le conseil, est sage.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Quant au fou, son dépit se connaît le même jour; mais l'homme bien avisé couvre son ignominie.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Celui qui prononce des choses véritables, fait rapport de ce qui est juste; mais le faux témoin fait des rapports trompeurs.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 Il y a tel qui profère comme des pointes d'épée; mais la langue des sages est santé.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 La parole véritable est ferme à perpétuité; mais la fausse langue n'est que pour un moment.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 Il y aura tromperie dans le cœur de ceux qui machinent du mal; mais il y aura de la joie pour ceux qui conseillent la paix.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 On ne fera point qu'aucun outrage rencontre le juste; mais les méchants seront remplis de mal.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Les fausses lèvres sont une abomination à l'Eternel; mais ceux qui agissent fidèlement, lui sont agréables.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 L'homme bien avisé cèle la science; mais le cœur des fous publie la folie.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 La main des diligents dominera; mais la main paresseuse sera tributaire.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 Le chagrin qui est au cœur de l'homme, l'accable; mais la bonne parole le réjouit.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Le juste a plus de reste que son voisin; mais la voie des méchants les fera fourvoyer.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Le paresseux ne rôtit point sa chasse; mais les biens précieux de l'homme sont au diligent.
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 La vie est dans le chemin de la justice, et la voie de son sentier ne tend point à la mort.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
