Lamentations 3
1 [Aleph.] Je suis l’homme qui ai vu l’affliction par la verge de sa fureur.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Il m’a conduit et amené dans les ténèbres, et non dans la lumière.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Certes il s’est tourné contre moi, il a tous les jours tourné sa main [contre moi].
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 [Beth.] Il a fait vieillir ma chair et ma peau, il a brisé mes os.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Il a bâti contre moi, et m’a environné de fiel et de travail.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 Il m’a fait tenir dans des lieux ténébreux, comme ceux qui sont morts dès longtemps.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 [Guimel.] Il a fait une cloison autour de moi, afin que je ne sorte point; il a appesanti mes fers.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Même quand je crie et que j’élève ma voix, il rejette ma requête.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Il a fait un mur de pierres de taille [pour fermer] mes chemins, il a renversé mes sentiers.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 [Daleth.] Ce m’est un ours qui est aux embûches, et un lion qui se tient dans un lieu caché.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Il a détourné mes chemins, et m’a mis en pièces, il m’a rendu désolé.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Il a tendu son arc, et m’a mis comme une butte pour la flèche.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 [He.] Il a fait entrer dans mes reins les flèches dont son carquois est plein.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 J’ai été en risée à tous les peuples, et leur chanson, tout le jour.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Il m’a rassasié d’amertume, il m’a enivré d’absinthe.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 [Vau.] Il m’a cassé les dents avec du gravier, il m’a couvert de cendre;
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Tellement que la paix s’est éloignée de mon âme; j’ai oublié ce que c’est que d’être à son aise.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Et j’ai dit: ma force est perdue, et mon espérance aussi que j’avais en l’Eternel.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 [Zajin.] Souviens-toi de mon affliction, et de mon pauvre état, qui n’est qu’absinthe et que fiel.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Mon âme s’[en] souvient sans cesse, et elle est abattue au dedans de moi.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 [Mais] je rappellerai ceci en mon cœur, [et] c’est pourquoi j’aurai espérance;
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 [Heth.] Ce sont les gratuités de l’Eternel que nous n’avons point été consumés, parce que ses compassions ne sont point taries.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Elles se renouvellent chaque matin; [c’est] une chose grande que ta fidélité.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 L’Eternel est ma portion, dit mon âme, c’est pourquoi j’aurai espérance en lui.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 [Teth.] L’Eternel est bon à ceux qui s’attendent à lui, [et] à l’âme qui le recherche.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 C’est une chose bonne qu’on attende, même en se tenant en repos, la délivrance de l’Eternel.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 C’est une chose bonne à l’homme de porter le joug en sa jeunesse.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 [Jod.] Il est assis solitaire et se tient tranquille, parce qu’on l’a chargé sur lui.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Il met sa bouche dans la poussière, si peut-être il y aura quelque espérance.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Il présente la joue à celui qui le frappe; il est accablé d’opprobre.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 [Caph.] Car le Seigneur ne rejette point à toujours.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 Mais s’il afflige quelqu’un, il en a aussi compassion selon la grandeur de ses gratuités.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Car ce n’est pas volontiers qu’il afflige et contriste les fils des hommes.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 [Lamed.] Lorsqu’on foule sous ses pieds tous les prisonniers du monde;
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Lorsqu’on pervertit le droit de quelqu’un en la présence du Très-haut;
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 Lorsqu’on fait tort à quelqu’un dans son procès, le Seigneur ne le voit-il point?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 [Mem.] Qui est-ce qui dit que cela a été fait, [et] que le Seigneur ne l’[a] point commandé?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Les maux, et les biens ne procèdent-ils point de l’ordre du Très-haut?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Pourquoi se dépiterait l’homme vivant, l’homme, [dis-je], à cause de ses péchés?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 [Nun.] Recherchons nos voies, et [les] sondons, et retournons jusqu’à l’Eternel.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Levons nos cœurs et nos mains au [Dieu] Fort qui est aux cieux, [en disant]:
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Nous avons péché, nous avons été rebelles, tu n’as point pardonné.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 [Samech.] Tu nous as couverts de [ta] colère, et nous as poursuivis, tu as tué, tu n’as point épargné.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Tu t’es couvert d’une nuée, afin que la requête ne passât point.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Tu nous as fait être la raclure et le rebut au milieu des peuples.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 [Pe.] Tous nos ennemis ont ouvert leur bouche sur nous.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 La frayeur et la fosse, le dégât et la calamité nous sont arrivés.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Mon œil s’est fondu en ruisseaux d’eaux à cause de la plaie de la fille de mon peuple.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 [Hajin.] Mon œil verse des larmes, et ne cesse point, parce qu’il n’y a aucun relâche.
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Jusques à ce que l’Eternel regarde et voie des cieux.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mon œil afflige mon âme à cause de toutes les filles de ma ville.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 [Tsadi.] Ceux qui me sont ennemis sans cause m’ont poursuivi à outrance, comme on chasse après l’oiseau.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 Ils ont enserré ma vie dans une fosse, et ont roulé une pierre sur moi.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Les eaux ont regorgé par-dessus ma tête; je disais: je suis retranché.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 [Koph.] J’ai invoqué ton Nom, ô Eternel! d’une des plus basses fosses.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Tu as ouï ma voix, ne ferme point ton oreille, afin que je n’expire point à force de crier.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Tu t’es approché au jour que je t’ai invoqué, et tu as dit: ne crains rien.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 [Resch.] Ô Seigneur! tu as plaidé la cause de mon âme; et tu as garanti ma vie.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Tu as vu, ô Eternel! le tort qu’on me fait, fais-moi droit.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Tu as vu toutes les vengeances dont ils ont usé, et toutes leurs machinations contre moi.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 [Scin.] Tu as ouï, ô Eternel! leur opprobe et toutes leurs machinations contre moi.
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Les discours de ceux qui s’élèvent contre moi, et leur dessein qu’ils ont contre moi tout le long du jour.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Considère quand ils s’asseyent, et quand ils se lèvent, [car] je suis leur chanson.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 [Thau.] Rends-leur la pareille, ô Eternel! selon l’ouvrage de leurs mains.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Donne-leur un tel ennui qu’il leur couvre le cœur; donne-leur ta malédiction.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Poursuis-les en ta colère, et les efface de dessous les cieux de l’Eternel.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
