< Genèse 11 >
1 Alors toute la terre avait un même langage, et une même parole.
Nan konmansman, tout moun sou latè te pale yon sèl lang, yonn te konprann lòt.
2 Mais il arriva qu'étant partis d'Orient, ils trouvèrent une campagne au pays de Sinhar, où ils habitèrent.
Apre yo pati soti kote solèy leve a, yo rive nan yon plenn nan peyi Chenea. Yo moute kay yo la, yo rete.
3 Et ils se dirent l'un à l'autre: Or ça, faisons des briques, et les cuisons très bien au feu. Ils eurent donc des briques au lieu de pierres, et le bitume leur fut au lieu de mortier.
Lè sa a, yonn di lòt. Mezanmi, vini non! Ann fè brik. Ann kwit yo nan dife. Se konsa, yo pran brik sèvi wòch pou bati kay, yo pran asfat sèvi mòtye.
4 Puis ils dirent: Or ça, bâtissons-nous une ville, et une tour de laquelle le sommet soit jusqu'aux cieux; et acquérons-nous de la réputation, de peur que nous ne soyons dispersés sur toute la terre.
Apre sa, yo di. Annou wè! Ann bati yon gwo lavil pou nou rete ak yon gwo gwo kay tout won byen wo ki rive jouk nan syèl la. Konsa tout moun va respekte nou, yo p'ap ka gaye nou toupatou sou latè.
5 Alors l'Eternel descendit pour voir la ville et la tour que les fils des hommes bâtissaient.
Seyè a desann pou l' wè lavil la ansanm ak gwo kay won moun yo t'ap bati a.
6 Et l'Eternel dit: Voici, ce n'est qu'un seul et même peuple, ils ont un même langage, et ils commencent à travailler; et maintenant rien ne les empêchera d'exécuter ce qu'ils ont projeté.
Epi li di. Koulye a, gade! Yo tout fè yon sèl pèp. Yo tout yo pale yon sèl lang. Gade sa yo konmanse ap fè. Talè konsa y'ap pare pou yo fè sa yo vle.
7 Or ça, descendons, et confondons là leur langage, afin qu'ils n'entendent point le langage l'un de l'autre.
Bon. N'ap desann, n'ap mele lang yo. Konsa, yonn p'ap ka konprann sa lòt ap di.
8 Ainsi l'Eternel les dispersa de là par toute la terre, et ils cessèrent de bâtir la ville.
Se konsa Seyè a gaye yo toupatou sou latè. Yo sispann bati lavil la.
9 C'est pourquoi son nom fut appelé Babel; car l'Eternel y confondit le langage de toute la terre, et de là il les dispersa sur toute la terre.
Se poutèt sa yo rele lavil la Babèl, paske se la Seyè a te mele lang tout moun ki rete sou latè, li fè yo pati, li gaye yo toupatou sou latè.
10 C'est ici la postérité de Sem: Sem âgé de cent ans, engendra Arpacsad, deux ans après le déluge.
Men pitit pitit Sèm yo. Dezan apre inondasyon an, Sèm te gen santan (100 an) lè li fè yon pitit gason yo rele Apachad.
11 Et Sem après qu'il eut engendré Arpacsad, vécut cinq cents ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv senksanzan (500 an) ankò. Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
12 Et Arpacsad vécut trente-cinq ans, et engendra Sélah.
Apachad te gen trannsenkan lè li te fè yon pitit gason yo rele Chela.
13 Et Arpacsad après qu'il eut engendré Sélah, vécut quatre cent trois ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv katsantwazan (403 an) ankò. Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
14 Et Sélah ayant vécu trente ans, engendra Héber.
Chela te gen trantan lè li fè yon pitit gason yo rele Ebè.
15 Et Sélah après qu'il eut engendré Héber, vécut quatre cent trois ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv katsantwazan (403 an) ankò. Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
16 Et Héber ayant vécu trente-quatre ans, engendra Péleg.
Ebè te gen trannkatran lè li fè yon pitit gason yo rele Pelèg.
17 Et Héber après qu'il eut engendré Péleg, vécut quatre cent trente ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv katsantrantan (430 an). Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
18 Et Péleg ayant vécu trente ans, engendra Réhu.
Pelèg te gen trantan lè li fè yon pitit gason yo rele Reou.
19 Et Péleg après qu'il eut engendré Réhu, vécut deux cent neuf ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv desannevan (209 an) ankò. Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
20 Et Réhu ayant vécu trente-deux ans, engendra Sérug.
Reou te gen tranndezan lè li fè yon pitit gason yo rele Sewoug.
21 Et Réhu après qu'il eut engendré Sérug, vécut deux cent sept ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv desansetan (207 an) ankò. Li fè lòt pitit gason ak pitit fi.
22 Et Sérug ayant vécu trente ans, engendra Nacor.
Sewoug te gen trantan lè li fè yon pitit gason yo rele Nakò.
23 Et Sérug après qu'il eut engendré Nacor, vécut deux cents ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv desanzan (200 an) ankò. Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
24 Et Nacor ayant vécu vingt-neuf ans, engendra Taré.
Nakò te gen ventnevan lè li fè yon pitit gason yo rele Terak.
25 Et Nacor après qu'il eut engendré Taré, vécut cent dix-neuf ans, et engendra des fils et des filles.
Apre sa, li viv sandiznevan (119 an) ankò. Li te fè lòt pitit gason ak pitit fi.
26 Et Taré ayant vécu soixante-dix ans, engendra Abram, Nacor, et Haran.
Terak te gen swasanndizan lè li fè twa pitit gason yo rele Abram, Nakò ak Aran.
27 Et c'est ici la postérité de Taré: Taré engendra Abram, Nacor, et Haran; et Haran engendra Lot.
Men pitit ak pitit pitit Terak yo: Terak te papa Abram, Nakò ak Aran. Aran te papa Lòt.
28 Et Haran mourut en la présence de son père, au pays de sa naissance, à Ur des Chaldéens.
Aran mouri anvan papa l'. Li mouri lavil Our nan peyi Kalde kote l' te fèt la.
29 Et Abram et Nacor prirent chacun une femme. Le nom de la femme d'Abram fut Saraï; et le nom de la femme de Nacor fut Milca, fille de Haran, père de Milca et de Jisca.
Abram ak Nakò te fè pozisyon. Abram marye ak Sarayi, Nakò marye ak Milka, pitit fi Aran. Aran te gen yon lòt pitit ankò yo te rele Jiska.
30 Et Saraï était stérile, [et] n'avait point d'enfants.
Sarayi pa t' gen pitit, li pa t' ka fè pitit.
31 Et Taré prit son fils Abram, et Lot fils de son fils, [qui était] fils de Haran, et Saraï sa belle-fille, femme d'Abram son fils, et ils sortirent ensemble d'Ur des Chaldéens pour aller au pays de Canaan, et ils vinrent jusqu'à Caran, et y demeurèrent.
Terak pran pitit li, Abram, pitit pitit li, Lòt, ki te pitit Aran, ansanm ak bèlfi li Sarayi ki te madanm Abram, pitit li. Li pati ak yo, li kite lavil Our nan peyi Kalde pou li ale nan peyi Kanaran. Men lè yo rive lavil Karan, yo te rete la.
32 Et les jours de Taré furent deux cent cinq ans; puis il mourut à Caran.
Se la Terak mouri. Li te gen desansenkan (205 an).