Psaumes 90
1 Prière de Moïse, homme de Dieu. Seigneur! Tu as été pour nous un refuge, De génération en génération.
En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2 Avant que les montagnes fussent nées, Et que tu eusses créé la terre et le monde, D’éternité en éternité tu es Dieu.
Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
3 Tu fais rentrer les hommes dans la poussière, Et tu dis: Fils de l’homme, retournez!
Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
4 Car mille ans sont, à tes yeux, Comme le jour d’hier, quand il n’est plus, Et comme une veille de la nuit.
Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
5 Tu les emportes, semblables à un songe, Qui, le matin, passe comme l’herbe:
Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
6 Elle fleurit le matin, et elle passe, On la coupe le soir, et elle sèche.
det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
7 Nous sommes consumés par ta colère, Et ta fureur nous épouvante.
Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8 Tu mets devant toi nos iniquités, Et à la lumière de ta face nos fautes cachées.
Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9 Tous nos jours disparaissent par ton courroux; Nous voyons nos années s’évanouir comme un son.
Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
10 Les jours de nos années s’élèvent à soixante-dix ans, Et, pour les plus robustes, à quatre-vingts ans; Et l’orgueil qu’ils en tirent n’est que peine et misère, Car il passe vite, et nous nous envolons.
Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
11 Qui prend garde à la force de ta colère, Et à ton courroux, selon la crainte qui t’est due?
Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12 Enseigne-nous à bien compter nos jours, Afin que nous appliquions notre cœur à la sagesse.
Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
13 Reviens, Éternel! Jusques à quand?… Aie pitié de tes serviteurs!
HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
14 Rassasie-nous chaque matin de ta bonté, Et nous serons toute notre vie dans la joie et l’allégresse.
Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
15 Réjouis-nous autant de jours que tu nous as humiliés, Autant d’années que nous avons vu le malheur.
Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
16 Que ton œuvre se manifeste à tes serviteurs, Et ta gloire sur leurs enfants!
Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17 Que la grâce de l’Éternel, notre Dieu, soit sur nous! Affermis l’ouvrage de nos mains, Oui, affermis l’ouvrage de nos mains!
Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
