< Psaumes 89 >

1 Cantique d’Éthan, l’Ezrachite. Je chanterai toujours les bontés de l’Éternel; Ma bouche fera connaître à jamais ta fidélité.
En undervisning Ethans, dens Esrahitens. Jag vill sjunga om Herrans nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;
2 Car je dis: La bonté a des fondements éternels; Tu établis ta fidélité dans les cieux.
Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.
3 J’ai fait alliance avec mon élu; Voici ce que j’ai juré à David, mon serviteur:
Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:
4 J’affermirai ta postérité pour toujours, Et j’établirai ton trône à perpétuité. (Pause)
Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. (Sela)
5 Les cieux célèbrent tes merveilles, ô Éternel! Et ta fidélité dans l’assemblée des saints.
Och himlarna, Herre, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.
6 Car qui, dans le ciel, peut se comparer à l’Éternel? Qui est semblable à toi parmi les fils de Dieu?
Ty ho kan i skyn liknas vid Herran; och ibland gudarnas barn Herranom lik vara?
7 Dieu est terrible dans la grande assemblée des saints, Il est redoutable pour tous ceux qui l’entourent.
Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.
8 Éternel, Dieu des armées! Qui est comme toi puissant, ô Éternel? Ta fidélité t’environne.
Herre Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig Herre? Och din sanning är allt omkring dig.
9 Tu domptes l’orgueil de la mer; Quand ses flots se soulèvent, tu les apaises.
Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.
10 Tu écrasas l’Égypte comme un cadavre, Tu dispersas tes ennemis par la puissance de ton bras.
Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.
11 C’est à toi qu’appartiennent les cieux et la terre, C’est toi qui as fondé le monde et ce qu’il renferme.
Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.
12 Tu as créé le nord et le midi; Le Thabor et l’Hermon se réjouissent à ton nom.
Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.
13 Ton bras est puissant, Ta main forte, ta droite élevée.
Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.
14 La justice et l’équité sont la base de ton trône. La bonté et la fidélité sont devant ta face.
Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.
15 Heureux le peuple qui connaît le son de la trompette; Il marche à la clarté de ta face, ô Éternel!
Väl är de folke, som fröjdas kan; Herre, de skola vandra i dins ansigtes ljus.
16 Il se réjouit sans cesse de ton nom, Et il se glorifie de ta justice.
De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.
17 Car tu es la gloire de sa puissance; C’est ta faveur qui relève notre force.
Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.
18 Car l’Éternel est notre bouclier, Le Saint d’Israël est notre roi.
Ty Herren är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.
19 Alors tu parlas dans une vision à ton bien-aimé, Et tu dis: J’ai prêté mon secours à un héros, J’ai élevé du milieu du peuple un jeune homme;
På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.
20 J’ai trouvé David, mon serviteur, Je l’ai oint de mon huile sainte.
Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.
21 Ma main le soutiendra, Et mon bras le fortifiera.
Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.
22 L’ennemi ne le surprendra pas, Et le méchant ne l’opprimera point;
Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;
23 J’écraserai devant lui ses adversaires, Et je frapperai ceux qui le haïssent.
Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.
24 Ma fidélité et ma bonté seront avec lui, Et sa force s’élèvera par mon nom.
Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.
25 Je mettrai sa main sur la mer, Et sa droite sur les fleuves.
Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.
26 Lui, il m’invoquera: Tu es mon père, Mon Dieu et le rocher de mon salut!
Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
27 Et moi, je ferai de lui le premier-né, Le plus élevé des rois de la terre.
Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
28 Je lui conserverai toujours ma bonté, Et mon alliance lui sera fidèle;
Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
29 Je rendrai sa postérité éternelle, Et son trône comme les jours des cieux.
Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
30 Si ses fils abandonnent ma loi Et ne marchent pas selon ses ordonnances,
Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
31 S’ils violent mes préceptes Et n’observent pas mes commandements,
Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
32 Je punirai de la verge leurs transgressions, Et par des coups leurs iniquités;
Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
33 Mais je ne lui retirerai point ma bonté Et je ne trahirai pas ma fidélité,
Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
34 Je ne violerai point mon alliance Et je ne changerai pas ce qui est sorti de mes lèvres.
Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
35 J’ai juré une fois par ma sainteté: Mentirai-je à David?
Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
36 Sa postérité subsistera toujours; Son trône sera devant moi comme le soleil,
Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.
37 Comme la lune il aura une éternelle durée. Le témoin qui est dans le ciel est fidèle. (Pause)
Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. (Sela)
38 Et pourtant, tu as rejeté, tu as repoussé! Tu t’es irrité contre ton oint!
Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.
39 Tu as dédaigné l’alliance avec ton serviteur; Tu as abattu, profané sa couronne.
Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.
40 Tu as détruit toutes ses murailles, Tu as mis en ruines ses forteresses.
Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.
41 Tous les passants le dépouillent; Il est un objet d’opprobre pour ses voisins.
Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.
42 Tu as élevé la droite de ses adversaires, Tu as réjoui tous ses ennemis;
Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.
43 Tu as fait reculer le tranchant de son glaive, Et tu ne l’as pas soutenu dans le combat.
Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.
44 Tu as mis un terme à sa splendeur, Et tu as jeté son trône à terre;
Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.
45 Tu as abrégé les jours de sa jeunesse, Tu l’as couvert de honte. (Pause)
Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. (Sela)
46 Jusques à quand, Éternel! Te cacheras-tu sans cesse, Et ta fureur s’embrasera-t-elle comme le feu?
Herre, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?
47 Rappelle-toi ce qu’est la durée de ma vie, Et pour quel néant tu as créé tous les fils de l’homme.
Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?
48 Y a-t-il un homme qui puisse vivre et ne pas voir la mort, Qui puisse sauver son âme du séjour des morts? (Pause) (Sheol h7585)
Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? (Sela) (Sheol h7585)
49 Où sont, Seigneur! Tes bontés premières, Que tu juras à David dans ta fidélité?
Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?
50 Souviens-toi, Seigneur! De l’opprobre de tes serviteurs, Souviens-toi que je porte en mon sein tous les peuples nombreux;
Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;
51 Souviens-toi des outrages de tes ennemis, ô Éternel! De leurs outrages contre les pas de ton oint.
Dermed, Herre, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.
52 Béni soit à jamais l’Éternel! Amen! Amen!
Lofvad vare Herren evinnerliga. Amen, Amen.

< Psaumes 89 >