Psaumes 69
1 Au chef des chantres. Sur les lis. De David. Sauve-moi, ô Dieu! Car les eaux menacent ma vie.
En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
2 J’enfonce dans la boue, sans pouvoir me tenir; Je suis tombé dans un gouffre, et les eaux m’inondent.
Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
3 Je m’épuise à crier, mon gosier se dessèche, Mes yeux se consument, tandis que je regarde vers mon Dieu.
Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
4 Ils sont plus nombreux que les cheveux de ma tête, Ceux qui me haïssent sans cause; Ils sont puissants, ceux qui veulent me perdre, Qui sont à tort mes ennemis. Ce que je n’ai pas dérobé, il faut que je le restitue.
De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
5 O Dieu! Tu connais ma folie, Et mes fautes ne te sont point cachées.
Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
6 Que ceux qui espèrent en toi ne soient pas confus à cause de moi, Seigneur, Éternel des armées! Que ceux qui te cherchent ne soient pas dans la honte à cause de moi, Dieu d’Israël!
Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
7 Car c’est pour toi que je porte l’opprobre, Que la honte couvre mon visage;
Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
8 Je suis devenu un étranger pour mes frères, Un inconnu pour les fils de ma mère.
Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
9 Car le zèle de ta maison me dévore, Et les outrages de ceux qui t’insultent tombent sur moi.
Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
10 Je verse des larmes et je jeûne, Et c’est ce qui m’attire l’opprobre;
Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
11 Je prends un sac pour vêtement, Et je suis l’objet de leurs sarcasmes.
Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
12 Ceux qui sont assis à la porte parlent de moi, Et les buveurs de liqueurs fortes me mettent en chansons.
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
13 Mais je t’adresse ma prière, ô Éternel! Que ce soit le temps favorable, ô Dieu, par ta grande bonté! Réponds-moi, en m’assurant ton secours!
Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
14 Retire-moi de la boue, et que je n’enfonce plus! Que je sois délivré de mes ennemis et du gouffre!
Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
15 Que les flots ne m’inondent plus, Que l’abîme ne m’engloutisse pas, Et que la fosse ne se ferme pas sur moi!
Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
16 Exauce-moi, Éternel! Car ta bonté est immense. Dans tes grandes compassions, tourne vers moi les regards,
Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
17 Et ne cache pas ta face à ton serviteur! Puisque je suis dans la détresse, hâte-toi de m’exaucer!
Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
18 Approche-toi de mon âme, délivre-la! Sauve-moi, à cause de mes ennemis!
Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
19 Tu connais mon opprobre, ma honte, mon ignominie; Tous mes adversaires sont devant toi.
Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
20 L’opprobre me brise le cœur, et je suis malade; J’attends de la pitié, mais en vain, Des consolateurs, et je n’en trouve aucun.
Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
21 Ils mettent du fiel dans ma nourriture, Et, pour apaiser ma soif, ils m’abreuvent de vinaigre.
Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
22 Que leur table soit pour eux un piège, Et un filet au sein de leur sécurité!
Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
23 Que leurs yeux s’obscurcissent et ne voient plus, Et fais continuellement chanceler leurs reins!
Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
24 Répands sur eux ta colère, Et que ton ardente fureur les atteigne!
Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
25 Que leur demeure soit dévastée, Qu’il n’y ait plus d’habitants dans leurs tentes!
Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
26 Car ils persécutent celui que tu frappes, Ils racontent les souffrances de ceux que tu blesses.
Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
27 Ajoute des iniquités à leurs iniquités, Et qu’ils n’aient point part à ta miséricorde!
Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
28 Qu’ils soient effacés du livre de vie, Et qu’ils ne soient point inscrits avec les justes!
Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
29 Moi, je suis malheureux et souffrant: O Dieu, que ton secours me relève!
Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
30 Je célébrerai le nom de Dieu par des cantiques, Je l’exalterai par des louanges.
Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
31 Cela est agréable à l’Éternel, plus qu’un taureau Avec des cornes et des sabots.
Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
32 Les malheureux le voient et se réjouissent; Vous qui cherchez Dieu, que votre cœur vive!
De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
33 Car l’Éternel écoute les pauvres, Et il ne méprise point ses captifs.
Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
34 Que les cieux et la terre le célèbrent, Les mers et tout ce qui s’y meut!
Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
35 Car Dieu sauvera Sion, et bâtira les villes de Juda; On s’y établira, et l’on en prendra possession;
Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
36 La postérité de ses serviteurs en fera son héritage, Et ceux qui aiment son nom y auront leur demeure.
Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
