Psaumes 65
1 Au chef des chantres. Psaume de David. Cantique. Avec confiance, ô Dieu! On te louera dans Sion, Et l’on accomplira les vœux qu’on t’a faits.
För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
2 O toi, qui écoutes la prière! Tous les hommes viendront à toi.
Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
3 Les iniquités m’accablent: Tu pardonneras nos transgressions.
Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
4 Heureux celui que tu choisis et que tu admets en ta présence, Pour qu’il habite dans tes parvis! Nous nous rassasierons du bonheur de ta maison, De la sainteté de ton temple.
Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
5 Dans ta bonté, tu nous exauces par des prodiges, Dieu de notre salut, Espoir de toutes les extrémités lointaines de la terre et de la mer!
Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
6 Il affermit les montagnes par sa force, Il est ceint de puissance;
Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
7 Il apaise le mugissement des mers, le mugissement de leurs flots, Et le tumulte des peuples.
du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
8 Ceux qui habitent aux extrémités du monde s’effraient de tes prodiges; Tu remplis d’allégresse l’orient et l’occident.
du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
9 Tu visites la terre et tu lui donnes l’abondance, Tu la combles de richesses; Le ruisseau de Dieu est plein d’eau; Tu prépares le blé, quand tu la fertilises ainsi.
De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
10 En arrosant ses sillons, en aplanissant ses mottes, Tu la détrempes par des pluies, tu bénis son germe.
Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
11 Tu couronnes l’année de tes biens, Et tes pas versent l’abondance;
Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
12 Les plaines du désert sont abreuvées, Et les collines sont ceintes d’allégresse;
Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
13 Les pâturages se couvrent de brebis, Et les vallées se revêtent de froment. Les cris de joie et les chants retentissent.
Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd. Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
