Psaumes 62

1 Au chef des chantres. D’après Jeduthun. Psaume de David. Oui, c’est en Dieu que mon âme se confie; De lui vient mon salut.

För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Oui, c’est lui qui est mon rocher et mon salut; Ma haute retraite: je ne chancellerai guère.

Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 Jusqu’à quand vous jetterez-vous sur un homme, Chercherez-vous tous à l’abattre, Comme une muraille qui penche, Comme une clôture qu’on renverse?

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

4 Ils conspirent pour le précipiter de son poste élevé; Ils prennent plaisir au mensonge; Ils bénissent de leur bouche, Et ils maudissent dans leur cœur. (Pause)

Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

5 Oui, mon âme, confie-toi en Dieu! Car de lui vient mon espérance.

De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)

6 Oui, c’est lui qui est mon rocher et mon salut; Ma haute retraite: je ne chancellerai pas.

Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

7 Sur Dieu reposent mon salut et ma gloire; Le rocher de ma force, mon refuge, est en Dieu.

Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

8 En tout temps, peuples, confiez-vous en lui, Répandez vos cœurs en sa présence! Dieu est notre refuge, (Pause)

Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 Oui, vanité, les fils de l’homme! Mensonge, les fils de l’homme! Dans une balance ils monteraient Tous ensemble, plus légers qu’un souffle.

Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)

10 Ne vous confiez pas dans la violence, Et ne mettez pas un vain espoir dans la rapine; Quand les richesses s’accroissent, N’y attachez pas votre cœur.

Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

11 Dieu a parlé une fois; Deux fois j’ai entendu ceci: C’est que la force est à Dieu.

Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

12 A toi aussi, Seigneur! La bonté; Car tu rends à chacun selon ses œuvres.

En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.