Psaumes 60

1 Au chef des chantres. Sur le lis lyrique. Hymne de David, pour enseigner. Lorsqu’il fit la guerre aux Syriens de Mésopotamie et aux Syriens de Tsoba, et que Joab revint et battit dans la vallée du sel douze mille Édomites. O Dieu! tu nous as repoussés, dispersés, Tu t’es irrité: relève-nous!

För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

2 Tu as ébranlé la terre, tu l’as déchirée: Répare ses brèches, car elle chancelle!

när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

3 Tu as fait voir à ton peuple des choses dures, Tu nous as abreuvés d’un vin d’étourdissement.

Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

4 Tu as donné à ceux qui te craignent une bannière, Pour qu’elle s’élève à cause de la vérité. (Pause)

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

5 Afin que tes bien-aimés soient délivrés, Sauve par ta droite, et exauce-nous!

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

6 Dieu a dit dans sa sainteté: Je triompherai, Je partagerai Sichem, je mesurerai la vallée de Succoth;

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

7 A moi Galaad, à moi Manassé; Éphraïm est le rempart de ma tête, Et Juda, mon sceptre;

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

8 Moab est le bassin où je me lave; Je jette mon soulier sur Édom; Pays des Philistins, pousse à mon sujet des cris de joie!

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

9 Qui me mènera dans la ville forte? Qui me conduira à Édom?

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

10 N’est-ce pas toi, ô Dieu, qui nous as repoussés, Et qui ne sortais plus, ô Dieu, avec nos armées?

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

11 Donne-nous du secours contre la détresse! Le secours de l’homme n’est que vanité.

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Avec Dieu, nous ferons des exploits; Il écrasera nos ennemis.

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud? Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.