Psaumes 38

1 Psaume de David. Pour souvenir. Éternel! Ne me punis pas dans ta colère, Et ne me châtie pas dans ta fureur.

En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.

2 Car tes flèches m’ont atteint, Et ta main s’est appesantie sur moi.

Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.

3 Il n’y a rien de sain dans ma chair à cause de ta colère, Il n’y a plus de vigueur dans mes os à cause de mon péché.

Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.

4 Car mes iniquités s’élèvent au-dessus de ma tête; Comme un lourd fardeau, elles sont trop pesantes pour moi.

Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.

5 Mes plaies sont infectes et purulentes, Par l’effet de ma folie.

Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.

6 Je suis courbé, abattu au dernier point; Tout le jour je marche dans la tristesse.

Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.

7 Car un mal brûlant dévore mes entrailles, Et il n’y a rien de sain dans ma chair.

Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.

8 Je suis sans force, entièrement brisé; Le trouble de mon cœur m’arrache des gémissements.

Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.

9 Seigneur! Tous mes désirs sont devant toi, Et mes soupirs ne te sont point cachés.

Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.

10 Mon cœur est agité, ma force m’abandonne, Et la lumière de mes yeux n’est plus même avec moi.

Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.

11 Mes amis et mes connaissances s’éloignent de ma plaie, Et mes proches se tiennent à l’écart.

Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.

12 Ceux qui en veulent à ma vie tendent leurs pièges; Ceux qui cherchent mon malheur disent des méchancetés, Et méditent tout le jour des tromperies.

Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.

13 Et moi, je suis comme un sourd, je n’entends pas; Je suis comme un muet, qui n’ouvre pas la bouche.

Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;

14 Je suis comme un homme qui n’entend pas, Et dans la bouche duquel il n’y a point de réplique.

Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.

15 Éternel! C’est en toi que j’espère; Tu répondras, Seigneur, mon Dieu!

Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.

16 Car je dis: Ne permets pas qu’ils se réjouissent à mon sujet, Qu’ils s’élèvent contre moi, si mon pied chancelle!

Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.

17 Car je suis près de tomber, Et ma douleur est toujours devant moi.

Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.

18 Car je reconnais mon iniquité, Je suis dans la crainte à cause de mon péché.

Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.

19 Et mes ennemis sont pleins de vie, pleins de force; Ceux qui me haïssent sans cause sont nombreux.

Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.

20 Ils me rendent le mal pour le bien; Ils sont mes adversaires, parce que je recherche le bien.

Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.

21 Ne m’abandonne pas, Éternel! Mon Dieu, ne t’éloigne pas de moi!

Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.

22 Viens en hâte à mon secours, Seigneur, mon salut!

Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.