Psaumes 109
1 Au chef des chantres. De David. Psaume. Dieu de ma louange, ne te tais point!
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 Car ils ouvrent contre moi une bouche méchante et trompeuse, Ils me parlent avec une langue mensongère,
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Ils m’environnent de discours haineux Et ils me font la guerre sans cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 Tandis que je les aime, ils sont mes adversaires; Mais moi je recours à la prière.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Ils me rendent le mal pour le bien, Et de la haine pour mon amour.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Place-le sous l’autorité d’un méchant, Et qu’un accusateur se tienne à sa droite!
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Quand on le jugera, qu’il soit déclaré coupable, Et que sa prière passe pour un péché!
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Que ses jours soient peu nombreux, Qu’un autre prenne sa charge!
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Que ses enfants deviennent orphelins, Et sa femme veuve!
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Que ses enfants soient vagabonds et qu’ils mendient, Qu’ils cherchent du pain loin de leur demeure en ruines!
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Que le créancier s’empare de tout ce qui est à lui, Et que les étrangers pillent le fruit de son travail!
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Que nul ne conserve pour lui de l’affection, Et que personne n’ait pitié de ses orphelins!
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Que ses descendants soient exterminés, Et que leur nom s’éteigne dans la génération suivante!
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Que l’iniquité de ses pères reste en souvenir devant l’Éternel, Et que le péché de sa mère ne soit point effacé!
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Qu’ils soient toujours présents devant l’Éternel, Et qu’il retranche de la terre leur mémoire,
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Parce qu’il ne s’est pas souvenu d’exercer la miséricorde, Parce qu’il a persécuté le malheureux et l’indigent, Jusqu’à faire mourir l’homme au cœur brisé!
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Il aimait la malédiction: qu’elle tombe sur lui! Il ne se plaisait pas à la bénédiction: qu’elle s’éloigne de lui!
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Qu’il revête la malédiction comme son vêtement, Qu’elle pénètre comme de l’eau dans son intérieur, Comme de l’huile dans ses os!
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Qu’elle lui serve de vêtement pour se couvrir, De ceinture dont il soit toujours ceint!
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Tel soit, de la part de l’Éternel, le salaire de mes ennemis, Et de ceux qui parlent méchamment de moi!
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 Et toi, Éternel, Seigneur! Agis en ma faveur à cause de ton nom, Car ta bonté est grande; délivre-moi!
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Je suis malheureux et indigent, Et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Je m’en vais comme l’ombre à son déclin, Je suis chassé comme la sauterelle.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 Mes genoux sont affaiblis par le jeûne, Et mon corps est épuisé de maigreur.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 Je suis pour eux un objet d’opprobre; Ils me regardent, et secouent la tête.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Secours-moi, Éternel, mon Dieu! Sauve-moi par ta bonté!
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 Et qu’ils sachent que c’est ta main, Que c’est toi, Éternel, qui l’as fait!
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 S’ils maudissent, toi tu béniras; S’ils se lèvent, ils seront confus, Et ton serviteur se réjouira.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Que mes adversaires revêtent l’ignominie, Qu’ils se couvrent de leur honte comme d’un manteau!
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 Je louerai de ma bouche hautement l’Éternel, Je le célébrerai au milieu de la multitude;
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Car il se tient à la droite du pauvre, Pour le délivrer de ceux qui le condamnent.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
