Psaumes 109
1 Au chef des chantres. De David. Psaume. Dieu de ma louange, ne te tais point!
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 Car ils ouvrent contre moi une bouche méchante et trompeuse, Ils me parlent avec une langue mensongère,
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 Ils m’environnent de discours haineux Et ils me font la guerre sans cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Tandis que je les aime, ils sont mes adversaires; Mais moi je recours à la prière.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 Ils me rendent le mal pour le bien, Et de la haine pour mon amour.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Place-le sous l’autorité d’un méchant, Et qu’un accusateur se tienne à sa droite!
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 Quand on le jugera, qu’il soit déclaré coupable, Et que sa prière passe pour un péché!
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Que ses jours soient peu nombreux, Qu’un autre prenne sa charge!
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Que ses enfants deviennent orphelins, Et sa femme veuve!
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Que ses enfants soient vagabonds et qu’ils mendient, Qu’ils cherchent du pain loin de leur demeure en ruines!
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Que le créancier s’empare de tout ce qui est à lui, Et que les étrangers pillent le fruit de son travail!
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Que nul ne conserve pour lui de l’affection, Et que personne n’ait pitié de ses orphelins!
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Que ses descendants soient exterminés, Et que leur nom s’éteigne dans la génération suivante!
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Que l’iniquité de ses pères reste en souvenir devant l’Éternel, Et que le péché de sa mère ne soit point effacé!
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Qu’ils soient toujours présents devant l’Éternel, Et qu’il retranche de la terre leur mémoire,
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Parce qu’il ne s’est pas souvenu d’exercer la miséricorde, Parce qu’il a persécuté le malheureux et l’indigent, Jusqu’à faire mourir l’homme au cœur brisé!
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Il aimait la malédiction: qu’elle tombe sur lui! Il ne se plaisait pas à la bénédiction: qu’elle s’éloigne de lui!
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Qu’il revête la malédiction comme son vêtement, Qu’elle pénètre comme de l’eau dans son intérieur, Comme de l’huile dans ses os!
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Qu’elle lui serve de vêtement pour se couvrir, De ceinture dont il soit toujours ceint!
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Tel soit, de la part de l’Éternel, le salaire de mes ennemis, Et de ceux qui parlent méchamment de moi!
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 Et toi, Éternel, Seigneur! Agis en ma faveur à cause de ton nom, Car ta bonté est grande; délivre-moi!
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 Je suis malheureux et indigent, Et mon cœur est blessé au-dedans de moi.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 Je m’en vais comme l’ombre à son déclin, Je suis chassé comme la sauterelle.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 Mes genoux sont affaiblis par le jeûne, Et mon corps est épuisé de maigreur.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 Je suis pour eux un objet d’opprobre; Ils me regardent, et secouent la tête.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Secours-moi, Éternel, mon Dieu! Sauve-moi par ta bonté!
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 Et qu’ils sachent que c’est ta main, Que c’est toi, Éternel, qui l’as fait!
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 S’ils maudissent, toi tu béniras; S’ils se lèvent, ils seront confus, Et ton serviteur se réjouira.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Que mes adversaires revêtent l’ignominie, Qu’ils se couvrent de leur honte comme d’un manteau!
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 Je louerai de ma bouche hautement l’Éternel, Je le célébrerai au milieu de la multitude;
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 Car il se tient à la droite du pauvre, Pour le délivrer de ceux qui le condamnent.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
