Psaumes 107
1 Louez l’Éternel, car il est bon, Car sa miséricorde dure à toujours!
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Qu’ainsi disent les rachetés de l’Éternel, Ceux qu’il a délivrés de la main de l’ennemi,
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 Et qu’il a rassemblés de tous les pays, De l’orient et de l’occident, du nord et de la mer!
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Ils erraient dans le désert, ils marchaient dans la solitude, Sans trouver une ville où ils pussent habiter.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Ils souffraient de la faim et de la soif; Leur âme était languissante.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Il les conduisit par le droit chemin, Pour qu’ils arrivassent dans une ville habitable.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 Car il a satisfait l’âme altérée, Il a comblé de biens l’âme affamée.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Ceux qui avaient pour demeure les ténèbres et l’ombre de la mort Vivaient captifs dans la misère et dans les chaînes,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 Parce qu’ils s’étaient révoltés contre les paroles de Dieu, Parce qu’ils avaient méprisé le conseil du Très-Haut.
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Il humilia leur cœur par la souffrance; Ils succombèrent, et personne ne les secourut.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 Il les fit sortir des ténèbres et de l’ombre de la mort, Et il rompit leurs liens.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Car il a brisé les portes d’airain, Il a rompu les verrous de fer.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Les insensés, par leur conduite coupable Et par leurs iniquités, s’étaient rendus malheureux.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 Leur âme avait en horreur toute nourriture, Et ils touchaient aux portes de la mort.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Il envoya sa parole et les guérit, Il les fit échapper de la fosse.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Qu’ils offrent des sacrifices d’actions de grâces, Et qu’ils publient ses œuvres avec des cris de joie!
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Ceux qui étaient descendus sur la mer dans des navires, Et qui travaillaient sur les grandes eaux,
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 Ceux-là virent les œuvres de l’Éternel Et ses merveilles au milieu de l’abîme.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Il dit, et il fit souffler la tempête, Qui souleva les flots de la mer.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Ils montaient vers les cieux, ils descendaient dans l’abîme; Leur âme était éperdue en face du danger;
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Saisis de vertige, ils chancelaient comme un homme ivre, Et toute leur habileté était anéantie.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Dans leur détresse, ils crièrent à l’Éternel, Et il les délivra de leurs angoisses;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Il arrêta la tempête, ramena le calme, Et les ondes se turent.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Ils se réjouirent de ce qu’elles s’étaient apaisées, Et l’Éternel les conduisit au port désiré.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Qu’ils louent l’Éternel pour sa bonté, Et pour ses merveilles en faveur des fils de l’homme!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Qu’ils l’exaltent dans l’assemblée du peuple, Et qu’ils le célèbrent dans la réunion des anciens!
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Il change les fleuves en désert, Et les sources d’eaux en terre desséchée,
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 Le pays fertile en pays salé, A cause de la méchanceté de ses habitants.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Il change le désert en étang, Et la terre aride en sources d’eaux,
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Et il y établit ceux qui sont affamés. Ils fondent une ville pour l’habiter;
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Ils ensemencent des champs, plantent des vignes, Et ils en recueillent les produits.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Il les bénit, et ils deviennent très nombreux, Et il ne diminue point leur bétail.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Sont-ils amoindris et humiliés Par l’oppression, le malheur et la souffrance;
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 Verse-t-il le mépris sur les grands, Les fait-il errer dans des déserts sans chemin,
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 Il relève l’indigent et le délivre de la misère, Il multiplie les familles comme des troupeaux.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Les hommes droits le voient et se réjouissent, Mais toute iniquité ferme la bouche.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Que celui qui est sage prenne garde à ces choses, Et qu’il soit attentif aux bontés de l’Éternel.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
