< Psaumes 106 >

1 Louez l’Éternel! Louez l’Éternel, car il est bon, Car sa miséricorde dure à toujours!
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Qui dira les hauts faits de l’Éternel? Qui publiera toute sa louange?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Heureux ceux qui observent la loi, Qui pratiquent la justice en tout temps!
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Éternel, souviens-toi de moi dans ta bienveillance pour ton peuple! Souviens-toi de moi en lui accordant ton secours,
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 Afin que je voie le bonheur de tes élus, Que je me réjouisse de la joie de ton peuple, Et que je me glorifie avec ton héritage!
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 Nous avons péché comme nos pères, Nous avons commis l’iniquité, nous avons fait le mal.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Nos pères en Égypte ne furent pas attentifs à tes miracles, Ils ne se rappelèrent pas la multitude de tes grâces, Ils furent rebelles près de la mer, près de la mer Rouge.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Mais il les sauva à cause de son nom, Pour manifester sa puissance.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 Il menaça la mer Rouge, et elle se dessécha; Et il les fit marcher à travers les abîmes comme dans un désert.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 Il les sauva de la main de celui qui les haïssait, Il les délivra de la main de l’ennemi.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 Les eaux couvrirent leurs adversaires: Il n’en resta pas un seul.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Et ils crurent à ses paroles, Ils chantèrent ses louanges.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 Mais ils oublièrent bientôt ses œuvres, Ils n’attendirent pas l’exécution de ses desseins.
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 Ils furent saisis de convoitise dans le désert, Et ils tentèrent Dieu dans la solitude.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 Il leur accorda ce qu’ils demandaient; Puis il envoya le dépérissement dans leur corps.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 Ils se montrèrent, dans le camp, jaloux contre Moïse, Contre Aaron, le saint de l’Éternel.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 La terre s’ouvrit et engloutit Dathan, Et elle se referma sur la troupe d’Abiram;
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 Le feu embrasa leur troupe, La flamme consuma les méchants.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 Ils firent un veau en Horeb, Ils se prosternèrent devant une image de fonte,
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 Ils échangèrent leur gloire Contre la figure d’un bœuf qui mange l’herbe.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 Ils oublièrent Dieu, leur sauveur, Qui avait fait de grandes choses en Égypte,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 Des miracles dans le pays de Cham, Des prodiges sur la mer Rouge.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 Et il parla de les exterminer; Mais Moïse, son élu, se tint à la brèche devant lui, Pour détourner sa fureur et l’empêcher de les détruire.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 Ils méprisèrent le pays des délices; Ils ne crurent pas à la parole de l’Éternel,
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 Ils murmurèrent dans leurs tentes, Ils n’obéirent point à sa voix.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 Et il leva la main pour jurer De les faire tomber dans le désert,
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 De faire tomber leur postérité parmi les nations, Et de les disperser au milieu des pays.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 Ils s’attachèrent à Baal-Peor, Et mangèrent des victimes sacrifiées aux morts.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 Ils irritèrent l’Éternel par leurs actions, Et une plaie fit irruption parmi eux.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Phinées se leva pour intervenir, Et la plaie s’arrêta;
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 Cela lui fut imputé à justice, De génération en génération pour toujours.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 Ils irritèrent l’Éternel près des eaux de Meriba; Et Moïse fut puni à cause d’eux,
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 Car ils aigrirent son esprit, Et il s’exprima légèrement des lèvres.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 Ils ne détruisirent point les peuples Que l’Éternel leur avait ordonné de détruire.
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 Ils se mêlèrent avec les nations, Et ils apprirent leurs œuvres.
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 Ils servirent leurs idoles, Qui furent pour eux un piège;
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 Ils sacrifièrent leurs fils Et leurs filles aux idoles,
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 Ils répandirent le sang innocent, Le sang de leurs fils et de leurs filles, Qu’ils sacrifièrent aux idoles de Canaan, Et le pays fut profané par des meurtres.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 Ils se souillèrent par leurs œuvres, Ils se prostituèrent par leurs actions.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 La colère de l’Éternel s’enflamma contre son peuple, Et il prit en horreur son héritage.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 Il les livra entre les mains des nations; Ceux qui les haïssaient dominèrent sur eux;
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Leurs ennemis les opprimèrent, Et ils furent humiliés sous leur puissance.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Plusieurs fois il les délivra; Mais ils se montrèrent rebelles dans leurs desseins, Et ils devinrent malheureux par leur iniquité.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Il vit leur détresse, Lorsqu’il entendit leurs supplications.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 Il se souvint en leur faveur de son alliance; Il eut pitié selon sa grande bonté,
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 Et il excita pour eux la compassion De tous ceux qui les retenaient captifs.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Sauve-nous, Éternel, notre Dieu! Et rassemble-nous du milieu des nations, Afin que nous célébrions ton saint nom, Et que nous mettions notre gloire à te louer!
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Béni soit l’Éternel, le Dieu d’Israël, d’éternité en éternité! Et que tout le peuple dise: Amen! Louez l’Éternel!
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

< Psaumes 106 >