Proverbes 9
1 La sagesse a bâti sa maison, Elle a taillé ses sept colonnes.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Elle a égorgé ses victimes, mêlé son vin, Et dressé sa table.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Elle a envoyé ses servantes, elle crie Sur le sommet des hauteurs de la ville:
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 Que celui qui est stupide entre ici! Elle dit à ceux qui sont dépourvus de sens:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 Venez, mangez de mon pain, Et buvez du vin que j’ai mêlé;
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Quittez la stupidité, et vous vivrez, Et marchez dans la voie de l’intelligence!
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Celui qui reprend le moqueur s’attire le dédain, Et celui qui corrige le méchant reçoit un outrage.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Ne reprends pas le moqueur, de crainte qu’il ne te haïsse; Reprends le sage, et il t’aimera.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Donne au sage, et il deviendra plus sage; Instruis le juste, et il augmentera son savoir.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Le commencement de la sagesse, c’est la crainte de l’Éternel; Et la science des saints, c’est l’intelligence.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 C’est par moi que tes jours se multiplieront, Et que les années de ta vie augmenteront.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Si tu es sage, tu es sage pour toi; Si tu es moqueur, tu en porteras seul la peine.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 La folie est une femme bruyante, Stupide et ne sachant rien.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Elle s’assied à l’entrée de sa maison, Sur un siège, dans les hauteurs de la ville,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 Pour crier aux passants, Qui vont droit leur chemin:
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 Que celui qui est stupide entre ici! Elle dit à celui qui est dépourvu de sens:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 Les eaux dérobées sont douces, Et le pain du mystère est agréable!
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
