Proverbes 5
1 Mon fils, sois attentif à ma sagesse, Prête l’oreille à mon intelligence,
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 Afin que tu conserves la réflexion, Et que tes lèvres gardent la connaissance.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 Car les lèvres de l’étrangère distillent le miel, Et son palais est plus doux que l’huile;
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 Mais à la fin elle est amère comme l’absinthe, Aiguë comme un glaive à deux tranchants.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Afin de ne pas considérer le chemin de la vie, Elle est errante dans ses voies, elle ne sait où elle va.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Et maintenant, mes fils, écoutez-moi, Et ne vous écartez pas des paroles de ma bouche.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Éloigne-toi du chemin qui conduit chez elle, Et ne t’approche pas de la porte de sa maison,
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 De peur que tu ne livres ta vigueur à d’autres, Et tes années à un homme cruel;
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 De peur que des étrangers ne se rassasient de ton bien, Et du produit de ton travail dans la maison d’autrui;
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 De peur que tu ne gémisses, près de ta fin, Quand ta chair et ton corps se consumeront,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 Et que tu ne dises: Comment donc ai-je pu haïr la correction, Et comment mon cœur a-t-il dédaigné la réprimande?
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 Comment ai-je pu ne pas écouter la voix de mes maîtres, Ne pas prêter l’oreille à ceux qui m’instruisaient?
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 Peu s’en est fallu que je n’aie éprouvé tous les malheurs Au milieu du peuple et de l’assemblée.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Bois les eaux de ta citerne, Les eaux qui sortent de ton puits.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Tes sources doivent-elles se répandre au-dehors? Tes ruisseaux doivent ils couler sur les places publiques?
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Qu’ils soient pour toi seul, Et non pour des étrangers avec toi.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Que ta source soit bénie, Et fais ta joie de la femme de ta jeunesse,
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Biche des amours, gazelle pleine de grâce: Sois en tout temps enivré de ses charmes, Sans cesse épris de son amour.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 Et pourquoi, mon fils, serais-tu épris d’une étrangère, Et embrasserais-tu le sein d’une inconnue?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 Car les voies de l’homme sont devant les yeux de l’Éternel, Qui observe tous ses sentiers.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 Le méchant est pris dans ses propres iniquités, Il est saisi par les liens de son péché.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 Il mourra faute d’instruction, Il chancellera par l’excès de sa folie.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
