Proverbes 19

1 Mieux vaut le pauvre qui marche dans son intégrité, Que l’homme qui a des lèvres perverses et qui est un insensé.

En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.

2 Le manque de science n’est bon pour personne, Et celui qui précipite ses pas tombe dans le péché.

Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.

3 La folie de l’homme pervertit sa voie, Et c’est contre l’Éternel que son cœur s’irrite.

Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.

4 La richesse procure un grand nombre d’amis, Mais le pauvre est séparé de son ami.

Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.

5 Le faux témoin ne restera pas impuni, Et celui qui dit des mensonges n’échappera pas.

Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.

6 Beaucoup de gens flattent l’homme généreux, Et tous sont les amis de celui qui fait des présents.

Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.

7 Tous les frères du pauvre le haïssent; Combien plus ses amis s’éloignent-ils de lui! Il leur adresse des paroles suppliantes, mais ils disparaissent.

Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.

8 Celui qui acquiert du sens aime son âme; Celui qui garde l’intelligence trouve le bonheur.

Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.

9 Le faux témoin ne restera pas impuni, Et celui qui dit des mensonges périra.

Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.

10 Il ne sied pas à un insensé de vivre dans les délices; Combien moins à un esclave de dominer sur des princes!

Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.

11 L’homme qui a de la sagesse est lent à la colère, Et il met sa gloire à oublier les offenses.

Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.

12 La colère du roi est comme le rugissement d’un lion, Et sa faveur est comme la rosée sur l’herbe.

Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.

13 Un fils insensé est une calamité pour son père, Et les querelles d’une femme sont une gouttière sans fin.

En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.

14 On peut hériter de ses pères une maison et des richesses, Mais une femme intelligente est un don de l’Éternel.

Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.

15 La paresse fait tomber dans l’assoupissement, Et l’âme nonchalante éprouve la faim.

Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.

16 Celui qui garde ce qui est commandé garde son âme; Celui qui ne veille pas sur sa voie mourra.

Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.

17 Celui qui a pitié du pauvre prête à l’Éternel, Qui lui rendra selon son œuvre.

Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.

18 Châtie ton fils, car il y a encore de l’espérance; Mais ne désire point le faire mourir.

Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;

19 Celui que la colère emporte doit en subir la peine; Car si tu le libères, tu devras y revenir.

Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.

20 Écoute les conseils, et reçois l’instruction, Afin que tu sois sage dans la suite de ta vie.

Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.

21 Il y a dans le cœur de l’homme beaucoup de projets, Mais c’est le dessein de l’Éternel qui s’accomplit.

Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.

22 Ce qui fait le charme d’un homme, c’est sa bonté; Et mieux vaut un pauvre qu’un menteur.

Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.

23 La crainte de l’Éternel mène à la vie, Et l’on passe la nuit rassasié, sans être visité par le malheur.

Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.

24 Le paresseux plonge sa main dans le plat, Et il ne la ramène pas à sa bouche.

Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.

25 Frappe le moqueur, et le sot deviendra sage; Reprends l’homme intelligent, et il comprendra la science.

Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.

26 Celui qui ruine son père et qui met en fuite sa mère Est un fils qui fait honte et qui fait rougir.

Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.

27 Cesse, mon fils, d’écouter l’instruction, Si c’est pour t’éloigner des paroles de la science.

Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.

28 Un témoin pervers se moque de la justice, Et la bouche des méchants dévore l’iniquité.

Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.

29 Les châtiments sont prêts pour les moqueurs, Et les coups pour le dos des insensés.

Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.