Proverbes 11
1 La balance fausse est en horreur à l’Éternel, Mais le poids juste lui est agréable.
Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.
2 Quand vient l’orgueil, vient aussi l’ignominie; Mais la sagesse est avec les humbles.
När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.
3 L’intégrité des hommes droits les dirige, Mais les détours des perfides causent leur ruine.
De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.
4 Au jour de la colère, la richesse ne sert à rien; Mais la justice délivre de la mort.
Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.
5 La justice de l’homme intègre aplanit sa voie, Mais le méchant tombe par sa méchanceté.
Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.
6 La justice des hommes droits les délivre, Mais les méchants sont pris par leur malice.
De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.
7 A la mort du méchant, son espoir périt, Et l’attente des hommes iniques est anéantie.
När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.
8 Le juste est délivré de la détresse, Et le méchant prend sa place.
Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.
9 Par sa bouche l’impie perd son prochain, Mais les justes sont délivrés par la science.
Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.
10 Quand les justes sont heureux, la ville est dans la joie; Et quand les méchants périssent, on pousse des cris d’allégresse.
När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.
11 La ville s’élève par la bénédiction des hommes droits, Mais elle est renversée par la bouche des méchants.
Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.
12 Celui qui méprise son prochain est dépourvu de sens, Mais l’homme qui a de l’intelligence se tait.
Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.
13 Celui qui répand la calomnie dévoile les secrets, Mais celui qui a l’esprit fidèle les garde.
Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.
14 Quand la prudence fait défaut, le peuple tombe; Et le salut est dans le grand nombre des conseillers.
Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.
15 Celui qui cautionne autrui s’en trouve mal, Mais celui qui craint de s’engager est en sécurité.
En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.
16 Une femme qui a de la grâce obtient la gloire, Et ceux qui ont de la force obtiennent la richesse.
En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.
17 L’homme bon fait du bien à son âme, Mais l’homme cruel trouble sa propre chair.
En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.
18 Le méchant fait un gain trompeur, Mais celui qui sème la justice a un salaire véritable.
Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.
19 Ainsi la justice conduit à la vie, Mais celui qui poursuit le mal trouve la mort.
Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.
20 Ceux qui ont le cœur pervers sont en abomination à l’Éternel, Mais ceux dont la voie est intègre lui sont agréables.
En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.
21 Certes, le méchant ne restera pas impuni, Mais la postérité des justes sera sauvée.
De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.
22 Un anneau d’or au nez d’un pourceau, C’est une femme belle et dépourvue de sens.
Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.
23 Le désir des justes, c’est seulement le bien; L’attente des méchants, c’est la fureur.
Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.
24 Tel, qui donne libéralement, devient plus riche; Et tel, qui épargne à l’excès, ne fait que s’appauvrir.
Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.
25 L’âme bienfaisante sera rassasiée, Et celui qui arrose sera lui-même arrosé.
Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.
26 Celui qui retient le blé est maudit du peuple, Mais la bénédiction est sur la tête de celui qui le vend.
Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.
27 Celui qui recherche le bien s’attire de la faveur, Mais celui qui poursuit le mal en est atteint.
Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.
28 Celui qui se confie dans ses richesses tombera, Mais les justes verdiront comme le feuillage.
Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.
29 Celui qui trouble sa maison héritera du vent, Et l’insensé sera l’esclave de l’homme sage.
Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Le fruit du juste est un arbre de vie, Et le sage s’empare des âmes.
Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.
31 Voici, le juste reçoit sur la terre une rétribution; Combien plus le méchant et le pécheur!
Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
