Lamentations 5
1 Souviens-toi, Éternel, de ce qui nous est arrivé! Regarde, vois notre opprobre!
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Notre héritage a passé à des étrangers, Nos maisons à des inconnus.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Nous sommes orphelins, sans père; Nos mères sont comme des veuves.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Nous buvons notre eau à prix d’argent, Nous payons notre bois.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Nous sommes poursuivis, le joug sur le cou; Nous sommes épuisés, nous n’avons point de repos.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Nous avons tendu la main vers l’Égypte, vers l’Assyrie, Pour nous rassasier de pain.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nos pères ont péché, ils ne sont plus, Et c’est nous qui portons la peine de leurs iniquités.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Des esclaves dominent sur nous, Et personne ne nous délivre de leurs mains.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Nous cherchons notre pain au péril de notre vie, Devant l’épée du désert.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Notre peau est brûlante comme un four, Par l’ardeur de la faim.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Ils ont déshonoré les femmes dans Sion, Les vierges dans les villes de Juda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Des chefs ont été pendus par leurs mains; La personne des vieillards n’a pas été respectée.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Les jeunes hommes ont porté la meule, Les enfants chancelaient sous des fardeaux de bois.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Les vieillards ne vont plus à la porte, Les jeunes hommes ont cessé leurs chants.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 La joie a disparu de nos cœurs, Le deuil a remplacé nos danses.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 La couronne de notre tête est tombée! Malheur à nous, parce que nous avons péché!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Si notre cœur est souffrant, Si nos yeux sont obscurcis,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 C’est que la montagne de Sion est ravagée, C’est que les renards s’y promènent.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Toi, l’Éternel, tu règnes à jamais; Ton trône subsiste de génération en génération.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Pourquoi nous oublierais-tu pour toujours, Nous abandonnerais-tu pour de longues années?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Fais-nous revenir vers toi, ô Éternel, et nous reviendrons! Donne-nous encore des jours comme ceux d’autrefois!
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Nous aurais-tu entièrement rejetés, Et t’irriterais-tu contre nous jusqu’à l’excès?
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
