Job 8
1 Bildad de Schuach prit la parole et dit:
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 Jusqu’à quand veux-tu discourir de la sorte, Et les paroles de ta bouche seront-elles un vent impétueux?
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
3 Dieu renverserait-il le droit? Le Tout-Puissant renverserait-il la justice?
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
4 Si tes fils ont péché contre lui, Il les a livrés à leur péché.
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
5 Mais toi, si tu as recours à Dieu, Si tu implores le Tout-Puissant;
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
6 Si tu es juste et droit, Certainement alors il veillera sur toi, Et rendra le bonheur à ton innocente demeure;
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
7 Ton ancienne prospérité semblera peu de chose, Celle qui t’est réservée sera bien plus grande.
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
8 Interroge ceux des générations passées, Sois attentif à l’expérience de leurs pères.
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
9 Car nous sommes d’hier, et nous ne savons rien, Nos jours sur la terre ne sont qu’une ombre.
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
10 Ils t’instruiront, ils te parleront, Ils tireront de leur cœur ces sentences:
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
11 Le jonc croît-il sans marais? Le roseau croît-il sans humidité?
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
12 Encore vert et sans qu’on le coupe, Il sèche plus vite que toutes les herbes.
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
13 Ainsi arrive-t-il à tous ceux qui oublient Dieu, Et l’espérance de l’impie périra.
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
14 Son assurance est brisée, Son soutien est une toile d’araignée.
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
15 Il s’appuie sur sa maison, et elle n’est pas ferme; Il s’y cramponne, et elle ne résiste pas.
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
16 Dans toute sa vigueur, en plein soleil, Il étend ses rameaux sur son jardin,
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
17 Il entrelace ses racines parmi les pierres, Il pénètre jusque dans les murailles;
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
18 L’arrache-t-on du lieu qu’il occupe, Ce lieu le renie: Je ne t’ai point connu!
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
19 Telles sont les délices que ses voies lui procurent. Puis sur le même sol d’autres s’élèvent après lui.
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
20 Non, Dieu ne rejette point l’homme intègre, Et il ne protège point les méchants.
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
21 Il remplira ta bouche de cris de joie, Et tes lèvres de chants d’allégresse.
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
22 Tes ennemis seront couverts de honte; La tente des méchants disparaîtra.
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
