Job 37
1 Mon cœur est tout tremblant, Il bondit hors de sa place.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Écoutez, écoutez le frémissement de sa voix, Le grondement qui sort de sa bouche!
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Il le fait rouler dans toute l’étendue des cieux, Et son éclair brille jusqu’aux extrémités de la terre.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Puis éclate un rugissement: il tonne de sa voix majestueuse; Il ne retient plus l’éclair, dès que sa voix retentit.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Dieu tonne avec sa voix d’une manière merveilleuse; Il fait de grandes choses que nous ne comprenons pas.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Il dit à la neige: Tombe sur la terre! Il le dit à la pluie, même aux plus fortes pluies.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Il met un sceau sur la main de tous les hommes, Afin que tous se reconnaissent comme ses créatures.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 L’animal sauvage se retire dans une caverne, Et se couche dans sa tanière.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 L’ouragan vient du midi, Et le froid, des vents du nord.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Par son souffle Dieu produit la glace, Il réduit l’espace où se répandaient les eaux.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Il charge de vapeurs les nuages, Il les disperse étincelants;
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Leurs évolutions varient selon ses desseins, Pour l’accomplissement de tout ce qu’il leur ordonne, Sur la face de la terre habitée;
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 C’est comme une verge dont il frappe sa terre, Ou comme un signe de son amour, qu’il les fait apparaître.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Job, sois attentif à ces choses! Considère encore les merveilles de Dieu!
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Sais-tu comment Dieu les dirige, Et fait briller son nuage étincelant?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Comprends-tu le balancement des nuées, Les merveilles de celui dont la science est parfaite?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Sais-tu pourquoi tes vêtements sont chauds Quand la terre se repose par le vent du midi?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Peux-tu comme lui étendre les cieux, Aussi solides qu’un miroir de fonte?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Fais-nous connaître ce que nous devons lui dire; Nous sommes trop ignorants pour nous adresser à lui.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Lui annoncera-t-on que je parlerai? Mais quel est l’homme qui désire sa perte?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 On ne peut fixer le soleil qui resplendit dans les cieux, Lorsqu’un vent passe et en ramène la pureté;
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Le septentrion le rend éclatant comme l’or. Oh! Que la majesté de Dieu est redoutable!
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Nous ne saurions parvenir jusqu’au Tout-Puissant, Grand par la force, Par la justice, par le droit souverain: Il ne répond pas!
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 C’est pourquoi les hommes doivent le craindre; Il ne porte les regards sur aucun sage.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
