< Job 26 >
1 Job prit la parole et dit:
Job svarade, och sade:
2 Comme tu sais bien venir en aide à la faiblesse! Comme tu prêtes secours au bras sans force!
Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?
3 Quels bons conseils tu donnes à celui qui manque d’intelligence! Quelle abondance de sagesse tu fais paraître!
Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?
4 A qui s’adressent tes paroles? Et qui est-ce qui t’inspire?
För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?
5 Devant Dieu les ombres tremblent Au-dessous des eaux et de leurs habitants;
De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.
6 Devant lui le séjour des morts est nu, L’abîme n’a point de voile. (Sheol )
Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. (Sheol )
7 Il étend le septentrion sur le vide, Il suspend la terre sur le néant.
Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.
8 Il renferme les eaux dans ses nuages, Et les nuages n’éclatent pas sous leur poids.
Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.
9 Il couvre la face de son trône, Il répand sur lui sa nuée.
Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.
10 Il a tracé un cercle à la surface des eaux, Comme limite entre la lumière et les ténèbres.
Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.
11 Les colonnes du ciel s’ébranlent, Et s’étonnent à sa menace.
Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.
12 Par sa force il soulève la mer, Par son intelligence il en brise l’orgueil.
För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.
13 Son souffle donne au ciel la sérénité, Sa main transperce le serpent fuyard.
På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.
14 Ce sont là les bords de ses voies, C’est le bruit léger qui nous en parvient; Mais qui entendra le tonnerre de sa puissance?
Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?