Job 18

1 Bildad de Schuach prit la parole et dit:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Quand mettrez-vous un terme à ces discours? Ayez de l’intelligence, puis nous parlerons.

Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.

3 Pourquoi sommes-nous regardés comme des bêtes? Pourquoi ne sommes-nous à vos yeux que des brutes?

Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?

4 O toi qui te déchires dans ta fureur, Faut-il, à cause de toi, que la terre devienne déserte? Faut-il que les rochers disparaissent de leur place?

Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?

5 La lumière du méchant s’éteindra, Et la flamme qui en jaillit cessera de briller.

Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.

6 La lumière s’obscurcira sous sa tente, Et sa lampe au-dessus de lui s’éteindra.

Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.

7 Ses pas assurés seront à l’étroit; Malgré ses efforts, il tombera.

Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.

8 Car il met les pieds sur un filet, Il marche dans les mailles,

Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;

9 Il est saisi au piège par le talon, Et le filet s’empare de lui;

snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;

10 Le cordeau est caché dans la terre, Et la trappe est sur son sentier.

garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.

11 Des terreurs l’assiègent, l’entourent, Le poursuivent par derrière.

Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.

12 La faim consume ses forces, La misère est à ses côtés.

Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.

13 Les parties de sa peau sont l’une après l’autre dévorées, Ses membres sont dévorés par le premier-né de la mort.

Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.

14 Il est arraché de sa tente où il se croyait en sûreté, Il se traîne vers le roi des épouvantements.

Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.

15 Nul des siens n’habite sa tente, Le soufre est répandu sur sa demeure.

I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.

16 En bas, ses racines se dessèchent; En haut, ses branches sont coupées.

Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.

17 Sa mémoire disparaît de la terre, Son nom n’est plus sur la face des champs.

Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.

18 Il est poussé de la lumière dans les ténèbres, Il est chassé du monde.

Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.

19 Il ne laisse ni descendants ni postérité parmi son peuple, Ni survivant dans les lieux qu’il habitait.

Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.

20 Les générations à venir seront étonnées de sa ruine, Et la génération présente sera saisie d’effroi.

Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.

21 Point d’autre destinée pour le méchant, Point d’autre sort pour qui ne connaît pas Dieu!

Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.