Job 16

1 Job prit la parole et dit:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 J’ai souvent entendu pareilles choses; Vous êtes tous des consolateurs fâcheux.

Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

3 Quand finiront ces discours en l’air? Pourquoi cette irritation dans tes réponses?

Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

4 Moi aussi, je pourrais parler comme vous, Si vous étiez à ma place: Je vous accablerais de paroles, Je secouerais sur vous la tête,

Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

5 Je vous fortifierais de la bouche, Je remuerais les lèvres pour vous soulager.

Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

6 Si je parle, mes souffrances ne seront point calmées, Si je me tais, en quoi seront-elles moindres?

Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

7 Maintenant, hélas! Il m’a épuisé… Tu as ravagé toute ma maison;

Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

8 Tu m’as saisi, pour témoigner contre moi; Ma maigreur se lève, et m’accuse en face.

Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

9 Il me déchire et me poursuit dans sa fureur, Il grince des dents contre moi, Il m’attaque et me perce de son regard.

I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

10 Ils ouvrent la bouche pour me dévorer, Ils m’insultent et me frappent les joues, Ils s’acharnent tous après moi.

Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

11 Dieu me livre à la merci des impies, Il me précipite entre les mains des méchants.

Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

12 J’étais tranquille, et il m’a secoué, Il m’a saisi par la nuque et m’a brisé, Il a tiré sur moi comme à un but.

Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

13 Ses traits m’environnent de toutes parts; Il me perce les reins sans pitié, Il répand ma bile sur la terre.

från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

14 Il me fait brèche sur brèche, Il fond sur moi comme un guerrier.

Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

15 J’ai cousu un sac sur ma peau; J’ai roulé ma tête dans la poussière.

Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

16 Les pleurs ont altéré mon visage; L’ombre de la mort est sur mes paupières.

Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

17 Je n’ai pourtant commis aucune violence, Et ma prière fut toujours pure.

Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

18 O terre, ne couvre point mon sang, Et que mes cris prennent librement leur essor!

Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

19 Déjà maintenant, mon témoin est dans le ciel, Mon témoin est dans les lieux élevés.

Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

20 Mes amis se jouent de moi; C’est Dieu que j’implore avec larmes.

Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

21 Puisse-t-il donner à l’homme raison contre Dieu, Et au fils de l’homme contre ses amis!

Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

22 Car le nombre de mes années touche à son terme, Et je m’en irai par un sentier d’où je ne reviendrai pas.

Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.