Job 15
1 Éliphaz de Théman prit la parole et dit:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Le sage répond-il par un vain savoir? Se gonfle-t-il la poitrine du vent d’orient?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Est-ce par d’inutiles propos qu’il se défend? Est-ce par des discours qui ne servent à rien?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Toi, tu détruis même la crainte de Dieu, Tu anéantis tout mouvement de piété devant Dieu.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Ton iniquité dirige ta bouche, Et tu prends le langage des hommes rusés.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Ce n’est pas moi, c’est ta bouche qui te condamne. Ce sont tes lèvres qui déposent contre toi.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Es-tu né le premier des hommes? As-tu été enfanté avant les collines?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 As-tu reçu les confidences de Dieu? As-tu dérobé la sagesse à ton profit?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Que sais-tu que nous ne sachions pas? Quelle connaissance as-tu que nous n’ayons pas?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Il y a parmi nous des cheveux blancs, des vieillards, Plus riches de jours que ton père.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Tiens-tu pour peu de chose les consolations de Dieu, Et les paroles qui doucement se font entendre à toi?…
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Où ton cœur t’entraîne-t-il, Et que signifie ce roulement de tes yeux?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Quoi! C’est contre Dieu que tu tournes ta colère Et que ta bouche exhale de pareils discours!
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Qu’est-ce que l’homme, pour qu’il soit pur? Celui qui est né de la femme peut-il être juste?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Si Dieu n’a pas confiance en ses saints, Si les cieux ne sont pas purs devant lui,
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 Combien moins l’être abominable et pervers, L’homme qui boit l’iniquité comme l’eau!
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Je vais te parler, écoute-moi! Je raconterai ce que j’ai vu,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Ce que les sages ont fait connaître, Ce qu’ils ont révélé, l’ayant appris de leurs pères.
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 A eux seuls appartenait le pays, Et parmi eux nul étranger n’était encore venu.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Le méchant passe dans l’angoisse tous les jours de sa vie, Toutes les années qui sont le partage de l’impie.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 La voix de la terreur retentit à ses oreilles; Au sein de la paix, le dévastateur va fondre sur lui;
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Il n’espère pas échapper aux ténèbres, Il voit l’épée qui le menace;
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Il court çà et là pour chercher du pain, Il sait que le jour des ténèbres l’attend.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 La détresse et l’angoisse l’épouvantent, Elles l’assaillent comme un roi prêt à combattre;
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Car il a levé la main contre Dieu, Il a bravé le Tout-Puissant,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 Il a eu l’audace de courir à lui Sous le dos épais de ses boucliers.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Il avait le visage couvert de graisse, Les flancs chargés d’embonpoint;
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Et il habite des villes détruites, Des maisons abandonnées, Sur le point de tomber en ruines.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Il ne s’enrichira plus, sa fortune ne se relèvera pas, Sa prospérité ne s’étendra plus sur la terre.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Il ne pourra se dérober aux ténèbres, La flamme consumera ses rejetons, Et Dieu le fera périr par le souffle de sa bouche.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 S’il a confiance dans le mal, il se trompe, Car le mal sera sa récompense.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Elle arrivera avant le terme de ses jours, Et son rameau ne verdira plus.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Il sera comme une vigne dépouillée de ses fruits encore verts, Comme un olivier dont on a fait tomber les fleurs.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 La maison de l’impie deviendra stérile, Et le feu dévorera la tente de l’homme corrompu.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Il conçoit le mal et il enfante le mal, Il mûrit dans son sein des fruits qui le trompent.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
