Job 13
1 Voici, mon œil a vu tout cela, Mon oreille l’a entendu et y a pris garde.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 Ce que vous savez, je le sais aussi, Je ne vous suis point inférieur.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 Mais je veux parler au Tout-Puissant, Je veux plaider ma cause devant Dieu;
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 Car vous, vous n’imaginez que des faussetés, Vous êtes tous des médecins de néant.
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 Que n’avez-vous gardé le silence? Vous auriez passé pour avoir de la sagesse.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Écoutez, je vous prie, ma défense, Et soyez attentifs à la réplique de mes lèvres.
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Direz-vous en faveur de Dieu ce qui est injuste, Et pour le soutenir alléguerez-vous des faussetés?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Voulez-vous avoir égard à sa personne? Voulez-vous plaider pour Dieu?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 S’il vous sonde, vous approuvera-t-il? Ou le tromperez-vous comme on trompe un homme?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Certainement il vous condamnera, Si vous n’agissez en secret que par égard pour sa personne.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Sa majesté ne vous épouvantera-t-elle pas? Sa terreur ne tombera-t-elle pas sur vous?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Vos sentences sont des sentences de cendre, Vos retranchements sont des retranchements de boue.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Taisez-vous, laissez-moi, je veux parler! Il m’en arrivera ce qu’il pourra.
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Pourquoi saisirais-je ma chair entre les dents? J’exposerai plutôt ma vie.
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Voici, il me tuera; je n’ai rien à espérer; Mais devant lui je défendrai ma conduite.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 Cela même peut servir à mon salut, Car un impie n’ose paraître en sa présence.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Écoutez, écoutez mes paroles, Prêtez l’oreille à ce que je vais dire.
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Me voici prêt à plaider ma cause; Je sais que j’ai raison.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Quelqu’un disputera-t-il contre moi? Alors je me tais, et je veux mourir.
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Seulement, accorde-moi deux choses Et je ne me cacherai pas loin de ta face:
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Retire ta main de dessus moi, Et que tes terreurs ne me troublent plus.
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Puis appelle, et je répondrai, Ou si je parle, réponds-moi!
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 Quel est le nombre de mes iniquités et de mes péchés? Fais-moi connaître mes transgressions et mes péchés.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Pourquoi caches-tu ton visage, Et me prends-tu pour ton ennemi?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Veux-tu frapper une feuille agitée? Veux-tu poursuivre une paille desséchée?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 Pourquoi m’infliger d’amères souffrances, Me punir pour des fautes de jeunesse?
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Pourquoi mettre mes pieds dans les ceps, Surveiller tous mes mouvements, Tracer une limite à mes pas,
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 Quand mon corps tombe en pourriture, Comme un vêtement que dévore la teigne?
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
